Iförd en tunn hawaiiskjorta
och med fötterna instuckna i
ett par banangula tygdojor
kliver jag på planet
upp till den ultravioletta vintern
Jag är från nån annan planet som inte finns längre
jag har en massa pennor på mig
men inga ord
för jag kan inte mitt språk
Jag ser fåglar som rör sig
snabbare än flygplanet och
alla min tankar
rakt ut i den infraröda rymden
där de hälsas varmt välkomna av en glödande stjärna
Är trött på det här och gratisspriten
de serverar i första klass
flygvärdinnan är hon intresserad eller
gör hon bara sin plikt & förbannade skyldighet
Om jag bara inte var arbetslös
då hade jag tagit en tripp
söderut
istället
Till öknen kanske eller bara en pool
på hotellets bakgård “Palmer också
skriv att det ska vaa palmer också
annars skjuter jag dig”
Men det tänker jag fan inte skriva
en fruktdrink kanske, ett sånt där litet paraply
istället för den här vita misären
snart har ju allt brunnit upp ändå
och det finns inte ett förbannat dugg vi kan göra
åt saken
Det är bestämt redan på nåt kontor nånstans
där djävulen och hans anhang
håller till i flotta kostymer och en sån där
kaffeapparat med hylsor
Har såna tvångstankar
Gode Gud om nån härinne kan läsa tankar
måste de tror jag är helt jävla sjuk i
huvudet
Om de kan läsa tankar borde de väl veta
att jag inte tänker
såhär sjukt på riktigt? Att jag bara
tänker såhär för att jag inte VILL
tänka såhär
Jag såg månen i skymningsljus en gång
på en gata i stålgråblå skugga
med små hus där solen log milt mot tegeltaken
med ett sprött sken
som nästan bad om ursäkt
jag säger nästan
Längst upp i Hakkas
finns ett hus med blåa skuggor
och dit ska jag nu
Jag hälsades inte direkt som nån hjälte osv.
på Socialen när jag bad om extrapengar
för en begravning
Nu måste jag bara trolla fram nåns dödsattest
om jag inte ska behöva stå
för det här kalaset själv
Men jag kan ju alltid
fejka min egen död
fast då blir det förstås problem
med nästa utbetalning
Tittade aldrig på Nickelodeon när jag växte upp
för vi hade bara
ettan tvåan fyran och det är jag tacksam
för idag, jag var ganska tacksam då också
jag tänkte bara inte på det
Det är snö på grantopparna när vi en gång för alla landar
och det kommer rök ur munnen
när jag andas ute på landningsbanan
stjärnorna spelar piano ovanför, ljusa diffusa toner
och kobolthimlen kör kontrabas
och tallarna dragspel, det är en riktig orkester som
tar emot mig och min ensamma väska här i norr
när jag kliver på bussen
in till Luleå city
Går förbi katedralen nästa dag och kollar om det är några
begravningar på gång
men “det är ingen som begravs mitt i vintern heller”
säger prästen som om det är jag
som är dum i huvudet
