Inlägg

Visar inlägg med etiketten Frans Diskus

Storstad

Ljudet av tågets bergakung Cigarettlukten, rotvälskan gör ett moln av metropol, trollens centrum Jag är i drakens närhet, kan höra den andas genom de skvallrande löven Därute på autostradan markbundna farkoster, en oavbruten följd

Alien abduction

1.

Jag kommer hem trött & hungrig

Läser på Reddit om alien abductions

och märker inte hur min mobil

blir en lysande rektangel i det växande mörkret

Häller upp mer te till maten

Det vanliga är att jag blir sittande

Ångesten kommer sedan

Insekterna svärmar kring gatlyktans sken

elektriciteten gör dem vansinniga

På dagarna ser jag flugor

cirkulera kring lampor som är släckta

Som vi super fast flaskan slutat

göra oss lyckliga

Det är på natten de kommer, ett blått sken

i dörrspringan

Dagen efter:

gråten framför grönsaksdisken på Coop

Flashbacks som elstötar i hjärnan

Försöka hålla ihop sig

snurra på Skogaholmslimpan, leta streckkoden

Äter limpa med Bregott och kollar på Youtube

Kollar på alien abductions, implantat, känslan

av att vara förföljd och ignorerad på samma gång

Jag glömmer alltid att tända lamporna, tänker

de inte ska hitta mig då

2.

Jag är nere på Luleå city och flackar med blicken

Alla hamnar alltid i city till slut Jag tittar på oss i city och jag tänker på de där insekterna

Supa ned sig

Jag vill supa ned mig
Komma hem från jobbet och öppna en öl
Allt har jag offrat för detta enda

Känner en växande fixering vid bigfoot
ser allt jag kommer över
Medan fyllan långsamt sluter sig om mig

Sen: när jag är där
Då är allt bra, fan, då hör jag av mig
till alla de jag undvikit

Kom över, vi drar igång en fest
vi störtar ut på gatorna
vi river ned city och väcker alla liken

Jag vill vara full twentyfour-seven
snacka massa goja, jag sticker och pissar
Jag kommer dö full, jag tror på helvetet

Det finns ett lidande i den här världen
som inte går att förstå
Jag vill ba supa ned mig och glömma

Wright-Patterson Air Force Base

Tar en cigg på gården

fem meter från porten

Grannfrun vill ha det så


Det här grådassiga vädret

får mig alltid

att tänka på X-Files


Vet inte hur jag ska få ihop det

Räkningarna, knäcker mig


Första droppen träffar mitt ansikte

och jag slänger ciggen


Kaffet har kallnat

det är fågelskit på fönstret


Drömmer om

Wright-Patterson Air Force Base

Sledges fall del 1

Jag satt på mitt kontor och drack te & åt kex
När en gentleman klev in “Jag har ett fall för dig”

Jag avskyr att vara fördomsfull men han såg ut
som om han ägnat sitt liv åt illegala substanser

Han sa: “Det är inte som du tror”
Han sa: “Jag är utsatt för en komplott”

Det är en demon som stigit in i mitt liv
Som suger krafterna ur mig
och vanställer mitt utseende
Du måste hitta vem som styr demonen

I nästa stund flackade jag runt
på gatorna igen, vankade från den ena
sjaskiga baren till den andra
Vissa av de där ställena hade inte ens te

Men det var till ingen nytta

Jag tog min bil och for ut ur city, passerade
ytterstaden, de här nedgångna förstäderna
genom landsbygden. Snart satt jag i skogen
Det fanns väsen jag ville tala med

Jag värmde en kanna te över elden
medan mörkret långsamt slöt sig om mig
Jag hörde göken, jag hörde duvorna
Jag hörde ugglan, och snart även räven

Vinden fick träden att sjunga, varför
är du här, sjöng de, åk hem igen Sledge
Åk hem igen

Stjärnorna tändes över mig och i eldens
sken såg jag min temugg ryka, såg jag
min andedräkt som en vålnad i dunklet
Men det var andra vålnader jag väntade på

Jag bredde ut sovsäcken i höstens råa natt
Talltopparna var svarta och spetsiga mot
den mörkblåa himlen, snart svängde norrskenets
skimrande gardin ovanför mig, grönt, rött, lila

Fick mig att minnas Alaska, Ilona, vi hade
varandra, ända till vi inte hade det längre
Det gjorde mig ont att tänka på Ilona
Jag viskade hennes namn i natten

Rymdmän i skepnad av stora grodor
förföljde oss genom dimmiga gator
väntande på ett tillfälle att föra bort henne
i blått, rött, grönt pulserande moln

En dag slog de till och Ilona var borta
Allt rasade för mig då och jag la av
med boozen, nu dricker jag bara te
och kaffe i nödfall

Elden blev till glöd och jag föll i orolig sömn

Ett latinamerikanskt UFO glider över hustaken, skickar dödsstrålar och hetta i det rykande regnet. Översvämmade gatubrunnar spolar upp döda fiskar & ur fabriken stiger hammarslag som en nedräkning. Kvinnor röker utanför sjabbiga ölkaféer, små utanpå men drakoniska salar inuti var man går vilse som i Staden om natten, ambulanserna & polisbussarna tjuter sorgsna psalmer, sexklubbarnas ljus skimrar rosa lila rött förföriskt genom springor i gläntade dörrar, bakom galler och vakter: avklädda kvinnor betraktade av affärsmän och tjänstemän som tackar varandra för senast, han går förbi men en del av honom smyger in, i porrbiografer och sjunker ner bland säten och använda näsdukar, den bekanta doften av skam, fruktan för ansikten i mörkret av ensamma dörröppningar, ljus utifrån som lyser upp sovrummet. Staden en sjukdom vomerad ur en kropp av lättja & bolag.

Och så var jag vaken igen

Värme, kärlek

Håller på tappa jobbet, tappa greppet

Den här natten är den första av många

Jag vet bara inte om det

Hör min röst utifrån, när jag vädjar

till hon i telefon, att hon ska ta bort

det här från mig

Han jag mötte på ICA, sa han visste

precis vad jag behöver, fick syn

på mig själv sen, i charkens spegel

Den jagade blicken, kallsvetten

Såg ut som X på mordnatten

Har inte sysslat med de där grejerna

på flera år nu, och nu kommer de

genom tiderna och idéerna och pekar

Pekar på mig

Hur kan beslut man tog för så många år sedan

finna en i dimslöjorna, det är som en

förprogrammerad atombomb, Oppenheimer

Jag står inte i förbindelse med Gud, Gud söker

mig, finner mig på de mest underliga platser

I den där vindsvåningen, måsarna utanför

som små vita demoner

Det vansinniga skrattet inifrån toaletten

Skräck, ren skräck och så plötsligt: Gud

Ett ljus som fyllde hela rummet

Värme, kärlek

Hon hade också sett det, känt det

Vad var det frågade hon

Det var Gud sa jag, allt var borta då

Men det kom tillbaka

Det kommer alltid tillbaka

Oppenheimer, och Världarnas krig

Visste han? UFO-kraschen 1933

och så plötsligt: Hiroshima, Nagasaki

Det där är ingen slump

men det är ingen som lyssnar på mig

En röst som ropar i öknen

The Baptism of Christ

Det finns våld i den bilden, men det är

mitt, det är jag

Han jag trodde var min far, han tog oss dit

visade, pekade, sa här var det

Förödelsen, skräcken, allt var kvar

Jesus vill inte ha något med mig att göra

Jag dras till bilderna, estetiken, dofterna

Men texterna avvisar mig

Gång på gång

Jag steg ur trollens salar

jag har en revolver i mitt bälte

jag har flaskor i mina händer och mina skor är från rymdstationer

Ute i stugan

Tvättar mig i sjön med en tjärtvål
hör en korp
inifrån trädens dunkel

Hit kom vi när jag var barn
nu finns bara stugan kvar
Och jag, vem nu det är

Sjön är mörk, ruvande
på en hemlighet, bara
korpen är invigd och träden, djuren

Tystnaden som lägger sig här
om kvällarna, den är tryckande
Den bär så mycket av det förflutna

Mamma, hon stod där, och
pappa, där, när de separerade
Det var bara jag som visste

De säger att man ska undvika sjön
om natten, den är djupare än man tror
mer hämndlysten, kallare

Min vän reste till Moskva, det var
på 70-talet, han ville bärga KGB:s UFO-filer
Nu står lådorna här på vinden

Han hann aldrig gå igenom dem
Sjön kom emellan, han drunknade
i ensamhet, en kväll i augusti 1982

Tvålen löddrar i det mörkbruna vattnet
doften av tjära får mig att minnas andra dagar
skratten, bestickljud mot porslin

Men hur bryggan knakar när jag går på den
Det har inte förändrats, det är min kropp
som blivit annorlunda 

Hunden ligger begravd häruppe
i en glänta, minns hur hon såg ut
när hon tog fart, alltid så glad vid besök

En myra vid min fot, får mig
att tänka på dem som medvetet
väljer att trampa på små djur

Sen: korpen, nånstans inifrån skuggorna
och barrens doft, jag är här
Så ödsligt nu, så tomt

Tog med A. hit ut en gång, vi spelade
spel om kvällarna, hon så lycklig
Affären fanns fortfarande kvar då

De jag lämnat bakom mig, det smärtar
mig att tänka på deras tårar
Det var detta enda jag kämpade för

Och nu har jag det
Vet bara inte vad jag
ska med det till?

PTSD

Sommaren har blivit en sjukdom

Det är oktober och

hettan driver mig ur sängen

Nattens gator sviktar, de gungar under mina skor

Papageno är det enda stället med mangojuice

Han lider av Post-Traumatic Stress Disorder

men får ingen hjälp

Står vid bardisken i solglasögon

och sväller i sin vita kostym

säger han får ingen hjälp för

han blir bortförd av aliens

Han är märkt på det sättet

De har hittat implantat

Jag får messages i natten

Han vaknar i sin säng

hör en röst:

Playa del copo

fine fine

the beach

swweet sunshine

drinks the straw

wave to the beach

surferman

Vad does it mean?

Och sen:

Electric shock through the body

and they’re there!

Tro mig, man vänjer sig vid det också

In a desperate situation like this calls for a...!

Just a joke I swear

Just for laughs

Campbell tomato soup

Inget som Campbell tomato soup

Vi är i Sweden nu

Cannelloni macaroni

Han knäpper sig i huvudet, Campbell tomato soup

Twentyfour-seven Post-Traumatic Stress Disorder

Och jag kan inte se hans ögon bakom solglasögonen

Jag är nere i hamnen och natthimlen är en orange sjukdom

Hjärtat kommer & går

Jag undrar om this is it

Fiskebåten gungar stilla, stöter mot kajen

Nej, jag ska inte dö ännu, inte i natt

Men minns när horisonten skrämde mig

som om tre skepp skulle födas ur den

komma för att hämta mig Han luktade som den natten

New York Dreams

The hot California sun spränger in genom

fönstren

i min lägenhet på Baker Street i Luleå

Byråkrater kom hem till mig

idag

för att kontrollera om

jag satt ned när jag kissa

En av dem vände

upp och ned

på mitt köksbord

sa det ser bättre ut så

Jag vill skriva om New York, jag

spelade bort min förmögenhet

på ett kasino i The Big Apple

Jag flydde ner i tunnelbanan

som om man verkligen kunde fly

från det man gjort

Det var på 70-talet och

jag hade barn då och en fru

Jag vaknade i min New York apartment

Morgonen stod och brann omkring mig

som ett vanvettigt odjur

och min fru hade tagit barna

och lämnat mig

Det var min religiöse farbror som

skickade mig till New York

en gång i tiden

Jag hade gjort en av pigorna gravid

Det var en lögn

men vem tror på en clown

som jag

Har alltid drömt om att bli clown

men aldrig velat betala priset

Priset: hunted, despised

Living in the jungle like an animal

Ta mig bort från de här långa korridorerna

Bakom varje dörr: en byråkrat

i sin fulla rätt

Två korvar i hamnen och en kopp java

Sen: kolbåten till Tyskland

Ingen kom för att vinka farväl

Däruppe hänger månen

ovanför misären och lögnerna

Den rår de inte på, byråkraterna

När jag tagit mig till Tyskland 

sökte jag genast upp en advokat

jag känner

Men han ville inte ta sig an

mitt fall

Det var en fråga om pengar

Jag började arbeta på en restaurang

ville tillbaka till New York

saknade mina barn

men hamnade på Hawaii

Byråkraterna drev mig

därifrån också

Nu sitter jag och ruttnar

på Baker Street i Luleå

Ser båtarna i viken varje dag

och drömmer mig bort

Drömmer om vackra damer

och diamanter

sandstränder eller busy streets

sirener och jazz

Jag tar min Chevrolet och kör

till Haparanda Next stop: Helsingfors

Sommarens öl 49 kr

Ingenting nu, av nattens rädslor

ingenting av det där

att jag måste se mig över axeln, bara

sommarens öl för 49 kronor


Så konstigt på jobbet, jag har fått

så mycket ansvar, administration

telefonsamtal, jag ser de andra nere

på golvet, och jag höjer min sommaröl


Månen reflekteras i en fläckig bilruta

under granen

mamma, bli inte besviken på mig nu


Känner hur ölen rinner ner i kroppen

på mig, och jag önskar att jag

var min bror, jag längtar efter renhet

efter religion

jag längtar in dit, bort från det här


Alltid haft svårt att säga nej till kvinnor

Allt det här handlar om kvinnor


Mamma förlåt mig, när jag tar ännu en

sommaröl för 49 kronor


Sitter på uteserveringen och 

hon där borta ler mot mig, och jag vet

att det är där jag kommer hamna i natt


Längtar efter frihet från törst

dispassion, disenchantment

Asubha

Dispassion is the highest dhamma

dispassion is the ultimate happiness

dispassion leads to the deathless


Jag är som en gris i ett hjul, vet inte längre

om det är jag själv som springer

eller bara hjulet som snurrar


Den där granen från barndomen, den kvällen

vet inte varför jag kom att tänka på den plötsligt

det betydde något, det betyder något, fortfarande

månen reflekteras i en fläckig bilruta

jag springer

vill inte de ser mig


Och hon ler mot mig igen

Arbetslös

Jag var arbetslös då

hade kommit till slutet av gatan

undrade om

jag skulle vända eller bara stå kvar

Det fanns inga bussar

hade ändå inte råd med biljett

och kavajärmen började lossna


Lämnat min hemstad

hamnen, järnverket

och de granskogsklädda höjderna

Kan lämna den här också

de kala vidderna

en gestalt långt borta, sprungen ur vildmarken

född av den, närd av den

i ett möte med kullerstensgator

byggnaders skugga

avspärrningsband och gnisslande tågvagnar

Och myllret av ansikten


Vet inte varför jag blev sorgsen efter glassen

det var en tomhet som grep mig

Kanske var det bara en stunds klarhet

eller förvirring

Om jag lagt mina sista kronor, på det här?

Du vet

det går över


Kommer till mig i en slags dröm:

Helvetets eldar brinner alltjämt

Djävulen trampar runt, sneglar

på sitt armbandsur

om du inte ska komma snart!


Hon på andra sidan skrivbordet

hon var trevlig

men höll en del av mitt öde i sina händer


Vänder på varenda krona! heter det

önskar jag hade några kronor att vända på

För den mycket fattiga och för

den mycket rika

handlar allt, allt om pengar, jag tror jag läste det nånstans

Men jag har en balkong att gå ut på

Där står jag nu

med en kopp te i handen

ser ut över taken

Himlen är stor här

den ger mig svindel


Ja jag vet, att djävulen finns

att han väntar

Men jag vet också det här, att det är upp till mig