Sledges fall del 1

Jag satt på mitt kontor och drack te & åt kex

När en gentleman klev in “Jag har ett fall för dig”

Jag avskyr att vara fördomsfull men han såg ut

som om han ägnat sitt liv åt illegala substanser

Han sa: “Det är inte som du tror”

Han sa: “Jag är utsatt för en komplott”

Det är en demon som stigit in i mitt liv

Som suger krafterna ur mig

och vanställer mitt utseende

Du måste hitta vem som styr demonen

I nästa stund flackade jag runt

på gatorna igen, vankade från den ena

sjaskiga baren till den andra

Vissa av de där ställena hade inte ens te

Men det var till ingen nytta

Jag tog min bil och for ut ur city, passerade

ytterstaden, de här nedgångna förstäderna

genom landsbygden. Snart satt jag i skogen

Det fanns väsen jag ville tala med

Jag värmde en kanna te över elden

medan mörkret långsamt slöt sig om mig

Jag hörde göken, jag hörde duvorna

Jag hörde ugglan, och snart även räven

Vinden fick träden att sjunga, varför

är du här, sjöng de, åk hem igen Sledge

Åk hem igen

Stjärnorna tändes över mig och i eldens

sken såg jag min temugg ryka, såg jag

min andedräkt som en vålnad i dunklet

Men det var andra vålnader jag väntade på

Jag bredde ut sovsäcken i höstens råa natt

Talltopparna var svarta och spetsiga mot

den mörkblåa himlen, snart svängde norrskenets

skimrande gardin ovanför mig, grönt, rött, lila

Fick mig att minnas Alaska, Ilona, vi hade

varandra, ända till vi inte hade det längre

Det gjorde mig ont att tänka på Ilona

Jag viskade hennes namn i natten

Rymdmän i skepnad av stora grodor

förföljde oss genom dimmiga gator

väntande på ett tillfälle att föra bort henne

i blått, rött, grönt pulserande moln

En dag slog de till och Ilona var borta

Allt rasade för mig då och jag la av

med boozen, nu dricker jag bara te

och kaffe i nödfall

Elden blev till glöd och jag föll i orolig sömn

Ett latinamerikanskt UFO glider över hustaken, skickar dödsstrålar och hetta i det rykande regnet. Översvämmade gatubrunnar spolar upp döda fiskar & ur fabriken stiger hammarslag som en nedräkning. Kvinnor röker utanför sjabbiga ölkaféer, små utanpå men drakoniska salar inuti var man går vilse som i Staden om natten, ambulanserna & polisbussarna tjuter sorgsna psalmer, sexklubbarnas ljus skimrar rosa lila rött förföriskt genom springor i gläntade dörrar, bakom galler och vakter: avklädda kvinnor betraktade av affärsmän och tjänstemän som tackar varandra för senast, han går förbi men en del av honom smyger in, i porrbiografer och sjunker ner bland säten och använda näsdukar, den bekanta doften av skam, fruktan för ansikten i mörkret av ensamma dörröppningar, ljus utifrån som lyser upp sovrummet. Staden en sjukdom vomerad ur en kropp av lättja & bolag.

Och så var jag vaken igen