dear old city

Iförd en tunn hawaiiskjorta

och med fötterna instuckna i

ett par banangula tygdojor

kliver jag på planet

upp till den ultravioletta vintern

Jag är från nån annan planet som inte finns längre

jag har en massa pennor på mig

men inga ord

för jag kan inte mitt språk

Jag ser fåglar som rör sig

snabbare än flygplanet och

alla min tankar

rakt ut i den infraröda rymden

där de hälsas varmt välkomna av en glödande stjärna

Är trött på det här och gratisspriten

de serverar i första klass

flygvärdinnan är hon intresserad eller

gör hon bara sin plikt & förbannade skyldighet

Om jag bara inte var arbetslös

då hade jag tagit en tripp

söderut

istället

Till öknen kanske eller bara en pool

på hotellets bakgård “Palmer också

skriv att det ska vaa palmer också

annars skjuter jag dig”

Men det tänker jag fan inte skriva

en fruktdrink kanske, ett sånt där litet paraply

istället för den här vita misären

snart har ju allt brunnit upp ändå

och det finns inte ett förbannat dugg vi kan göra

åt saken

Det är bestämt redan på nåt kontor nånstans

där djävulen och hans anhang

håller till i flotta kostymer och en sån där

kaffeapparat med hylsor

Har såna tvångstankar

Gode Gud om nån härinne kan läsa tankar

måste de tror jag är helt jävla sjuk i

huvudet

Om de kan läsa tankar borde de väl veta

att jag inte tänker

såhär sjukt på riktigt? Att jag bara

tänker såhär för att jag inte VILL

tänka såhär

Jag såg månen i skymningsljus en gång

på en gata i stålgråblå skugga

med små hus där solen log milt mot tegeltaken

med ett sprött sken

som nästan bad om ursäkt

jag säger nästan

Längst upp i Hakkas

finns ett hus med blåa skuggor

och dit ska jag nu

Jag hälsades inte direkt som nån hjälte osv.

på Socialen när jag bad om extrapengar

för en begravning

Nu måste jag bara trolla fram nåns dödsattest

om jag inte ska behöva stå

för det här kalaset själv

Men jag kan ju alltid

fejka min egen död

fast då blir det förstås problem

med nästa utbetalning

Tittade aldrig på Nickelodeon när jag växte upp

för vi hade bara

ettan tvåan fyran och det är jag tacksam

för idag, jag var ganska tacksam då också

jag tänkte bara inte på det

Det är snö på grantopparna när vi en gång för alla landar

och det kommer rök ur munnen

när jag andas ute på landningsbanan

stjärnorna spelar piano ovanför, ljusa diffusa toner

och kobolthimlen kör kontrabas

och tallarna dragspel, det är en riktig orkester som

tar emot mig och min ensamma väska här i norr

när jag kliver på bussen

in till Luleå city

Går förbi katedralen nästa dag och kollar om det är några

begravningar på gång

men “det är ingen som begravs mitt i vintern heller”

säger prästen som om det är jag

som är dum i huvudet