Helgdagar

Tisdag 27 april 2021

Theravada-buddhismens nyår.

-

Minns förra veckan när jag kom ut från jobbet, grått i luften, skulle in till stan, det var Ragnhilds födelsedag. En mystisk, ödesmättad stämning i Vårby gård, alldeles öde. Rulltrappan stod still, blinkade nödläge, alltid den där trötta känslan när man går uppför de stumma rulltrappestegen, jag tänkte på våld plötsligt. Stod en man med ryggen mot däruppe, drack öl ur en burk, en annan man inne i vänthallen, skymtade honom genom glaset. Så när jag närmade mig dörrarna, såg jag i ögonvrån hur den till synes slappe mannen med ölen plötsligt blev alldeles animerad, rusade efter mig, huvan uppfälld, och sen in i vänthallen tätt bakom, jag såg i spärrarna hans reflektion komma emot mig som en vålnad. Och den andre, hur han gjorde sig beredd. Plankare, förstod jag, men han, vålnaden, både skrämde och irriterade mig. Varför göra sig besväret att verka så diskret, när han sen ändå kommer stormande som en flodhäst? Trodde han att jag inte skulle märka? Jag går in genom spärrarna, hör hur det piper bakom mig, hur spärrarna smäller när de slår emot mina följeslagare. Jag är mycket obekväm men låtsas om inget. Går längs perrongen, går, går långt, vänder mig om, då är han där, ölaren, går strax bakom mig, men viker genast och skuldmedvetet åt sidan när han märker att jag vänt mig om, han höjer sin ölburk och dricker. Ett styng av saknad kommer över mig när jag minns den gamla goda tiden då jag drack.

Men inget sånt idag i Vårby gård, solen skiner, och rulltrappan går som den ska. Inget nödstopp således.

Regnet som ett suddigt dis

i gatlyktornas ljustrianglar

Det står en stor uppblåsbar

jultomte inne på ÖoB

Är det nånting idag?

Men det är den 27 december och det är inget längre

Jag vill nästan kräkas när jag tänker

på denna onda värld

Det svarta taket växer ihop med himlen

i takt med att natten faller

Kråkor gör sig beredda att fly

träden är klippta till oigenkännlighet

och grenarna är nakna i den kalla

luften

upp ur marken väller mörkret slingrar

sig om byggnaderna och människornas

sinnen, de är få som förstår

Buddha sa: genom alla liv har du gråtit

fler tårar än det finns vatten i alla

världens oceaner

Bakom gardinen stryker en mördare

han har tagit ett liv

och den som fick sona brottet var

oskyldig

Gränderna så smala här

att det känns som

väggarna

förföljer mig

Köper en kopp nudlar

å vänder åter till

mitt kvadratiska rum

säng, skrivbord, bokhylla

Kackerlackor på toaletten

golvbrunnen svämmar över

Jag får mycket skrivet

grannkvinnan i fönstret mittemot

jag tror hon undrar

vad jag håller på med

när jag lägger ut alla mina soppåsar

med toapapper på det lilla gallret utanför fönstret

men jag har märkt att jag slipper

kackerlackorna då, det är som om de

vet att det finns godsaker åt dem

i de där blåa påsarna

och jag vill inte skada dem

Där nere i skuggorna hänger röda lyktor

och lyser skyltar med

tecken som är svåra

att förstå

man sitter och ser en match

som

man vet hur den slutar för den 

avgjordes redan igår

med två lag man inte bryr sig om

och ändå

funkar det

mot ångesten

känns mer värdefullt

än och bara ha ångest

än sociala medier

Efter spriten

känner mig ganska redo

för andarna

Hon som jag saknar, har

jag aldrig träffat eller

ens sett men

jag bryr ju mig faktiskt om henne

Natthimlens fängelse

öppnar sina portar

ur portarna strömmar hästar

och på hästarna

sitter Döden

och hans många

emanationer

eller kanske döttrar

Jag blev inte direkt rädd

för jag behövde

skölja min kåsa

Det var över sjön det hände

Vaknar i tältet

grön rök ur min mun

i gryningsljuset

Skogen står och väntar

Kan inte riktigt njuta

av tillvaron

100 % att jag går igenom nånting

istid förfrusna ambitioner

Ingen nöjeslystnad

Om jag bara såg nån film

kanske jag skulle ha

nåt å skriva om

Ibland ser jag en film och sen går jag och lägger mig

Supit super

På kvällen

lyfter tändsticksasken och skjuter ut den lilla lådan

nyper fast en sticka mellan tummen och pekfingret

Jag tänder ett ljus och klockan är 23.00

Det är för kallt för och öppna fönstret

 

Gode fina dikter du skrivit /MVH

Okej tack tycker du

ja absolut

i köket på festen

går ut på krogen sen

mina pengar är slut

kompisen bjuder

 

Har ont i huvudet

vet inte var jag ska ta vägen

Lyfter huvudet från kudden

och släpper ned det igen

Kallsvettig

Nu är jag slut

 

Jag mår inte super

så jag super

mår super när jag super

Men sen mår jag dåligt

jag dricker vatten och kaffe

och kollar på teve

 

En promenad

Jag gick på en promenad

solen brände mig i nacken

en bil tutade

jag såg några måsar också

Får inte skriva fler dikter så skriver dem här istället

på trottoaren och får möte

telefonen ringer det är mycket nu

jag glömde borsta tänderna

 

Tankar

Först tänker jag en tanke

sen en till, under tiden

tittar jag på teve

Teet blir kallt

 

På stranden

Jag vaknade på stranden och

hade bränt mig i solen

Min hud var röd och den gjorde ont

En mås guppade i vattnet

Nästa dag åkte jag till jobbet

Baserad på en verklig historia

 

Chansen

Det finns en chans

men den är ganska liten

Jag väntade på bussen när en man sa så

i telefonen

Jag önskade att jag inte behövde ta

den där bussen

 

Gränsland

Gränsland eller gräsand

Men båda är i vattnet

De behöver inte gå genom tullen

Jag är så nervös inför tullen

-------------------------------

Allt gick bra i tullen

känner mig nöjd

Jag dricker en drink med ett litet paraply

och lutar mig bak

Min väska är kvar på rummet

Hotellet är minst tio våningar högt

Nästa dag åker jag bak på en moppe

Jag träffar min kompis i affärskvarteren

Är inte beredd på det

Sluta

Vill åka hem igen

Nu räcker det

Du lägger av

Jag kräks bakom soptunnorna

 

Har uppfyllt kvoten för dikter just nu

så måste vänta lite innan jag får

skriva fler

Jag ringer min vän, signalerna går fram

hon svarar vi pratar

säger olika ord, språket bryts ned i sina minsta

beståndsdelar det vill säga bokstäverna

bokstäverna är ett flöde bara

finns ens något samband mellan skriftspråket

och talspråket? Fanns det bokstäver innan

det fannsk skrift, tror inte

vi hittade på massa grejer allt eftersom

nu ska jag borsta tänderna vilket

jag glömde förut

 

Iförd en tunn hawaiiskjorta

och med fötterna instuckna i

ett par banangula tygdojor

kliver jag på planet

upp till den ultravioletta vintern

Jag är från nån annan planet som inte finns längre

jag har en massa pennor på mig

men inga ord

för jag kan inte mitt språk

Jag ser fåglar som rör sig

snabbare än flygplanet och

alla min tankar

rakt ut i den infraröda rymden

där de hälsas varmt välkomna av en glödande stjärna

Är trött på det här och gratisspriten

de serverar i första klass

flygvärdinnan är hon intresserad eller

gör hon bara sin plikt & förbannade skyldighet

Om jag bara inte var arbetslös

då hade jag tagit en tripp

söderut

istället

Till öknen kanske eller bara en pool

på hotellets bakgård “Palmer också

skriv att det ska vaa palmer också

annars skjuter jag dig”

Men det tänker jag fan inte skriva

en fruktdrink kanske, ett sånt där litet paraply

istället för den här vita misären

snart har ju allt brunnit upp ändå

och det finns inte ett förbannat dugg vi kan göra

åt saken

Det är bestämt redan på nåt kontor nånstans

där djävulen och hans anhang

håller till i flotta kostymer och en sån där

kaffeapparat med hylsor

Har såna tvångstankar

Gode Gud om nån härinne kan läsa tankar

måste de tror jag är helt jävla sjuk i

huvudet

Om de kan läsa tankar borde de väl veta

att jag inte tänker

såhär sjukt på riktigt? Att jag bara

tänker såhär för att jag inte VILL

tänka såhär

Jag såg månen i skymningsljus en gång

på en gata i stålgråblå skugga

med små hus där solen log milt mot tegeltaken

med ett sprött sken

som nästan bad om ursäkt

jag säger nästan

Längst upp i Hakkas

finns ett hus med blåa skuggor

och dit ska jag nu

Jag hälsades inte direkt som nån hjälte osv.

på Socialen när jag bad om extrapengar

för en begravning

Nu måste jag bara trolla fram nåns dödsattest

om jag inte ska behöva stå

för det här kalaset själv

Men jag kan ju alltid

fejka min egen död

fast då blir det förstås problem

med nästa utbetalning

Tittade aldrig på Nickelodeon när jag växte upp

för vi hade bara

ettan tvåan fyran och det är jag tacksam

för idag, jag var ganska tacksam då också

jag tänkte bara inte på det

Det är snö på grantopparna när vi en gång för alla landar

och det kommer rök ur munnen

när jag andas ute på landningsbanan

stjärnorna spelar piano ovanför, ljusa diffusa toner

och kobolthimlen kör kontrabas

och tallarna dragspel, det är en riktig orkester som

tar emot mig och min ensamma väska här i norr

när jag kliver på bussen

in till Luleå city

Går förbi katedralen nästa dag och kollar om det är några

begravningar på gång

men “det är ingen som begravs mitt i vintern heller”

säger prästen som om det är jag

som är dum i huvudet

Det är på husen jag ser

att solen är på väg ner

Människor löses upp, blir

drömmar bara

blir någon man kan tänka på

men inte mer

När solen lyser

gör den det, för alla

som en buddhas medkänsla

Open up to the pain in the now

let the pain sting you

like the winter winds of

the Bothnian Bay

for it is just now “Time to examine the pain”

Idag på morgonpromenaden tog

jag med

te i en pappmugg

och sen

köpte jag en hämtkaffe

på Willys

Jag gick runt snabbt i stan

i tracksuit

och drack olika drycker

Och kontemplerade döden och den senaste vinsten

Tagit mig till skymningen och dricker

mitt kalla te

det är tyst

därinne bakom dörren

men det betyder inte

att någon är död

Jag droppar te i boken med dikter

Vinden driver regnet mot rutan

om jag släcker ljuset

försvinner jag från

fönsterglaset

jag och mitt kalla te

Nätterna aldrig lugna här

ett rastlöst förflutet

jagar liv i dem

en vålnad som inte kan slappna av

Barometern på väggen, den

jag fick när mormor & morfar dog

den säger

det är oväder på väg, en höststorm

från nånstans över Atlanten

drar in som

bombflygplan

Berusad i Stockholm under ett stilla

nattregn

svarta gatan blänker av skumma

röda gula lampor

medan jag väntar på nattbussen

fartyget

som stävar ut mot det okända

ut i drömmen, det spökar där jag bor

idag har jag ätit

ett wienerbröd 

och fjorton koppar kaffe

jag var alkis förut

men det är länge sen, jag var

så ung då, jag var inte ens född

går här med adhd hjärnan

och försöker lyssna på vad de säger

och lösa 1000 problem på samma gång

och alla änglarna på himlen ser ut

som moln

och gud har förklätt sig till en stor

och brandgul sol

Äter skumtomtar med päronsmak

och dricker Earl Grey

medan en fluga frågar mig

vad som hände med sommaren

Mediterar

Ser på Babel och sen matchen

Förr fällde jag ned persiennerna

och drog ur telefonjacket

Nu bara sätter jag mobilen

på flygsäkert läge

Sen pappa dog

är det aldrig

några sms om missade samtal

när jag kopplar upp mig igen

Den enda posten jag får

är reklam och

fönsterkuvert

Ändå känner jag mig jagad

betraktad

när jag står och väljer bröd

inne på Coop

efter ännu en förlustmatch

Äter en varmkorv ståendes

utanför

järnvägsgrillen

Och sänker en pappmugg rykande kaffe

i den skira höstgryningen

innan mötet på Arbetsförmedlingen

Har aldrig några pengar

och mina boots börjar bli slitna

Hundar skäller i fjärran

och uppe på bangårdsviadukten

glider fina bilar förbi

Jag var ganska full en kväll

och gick hem med en person

jag inte skulle gått hem med

Nästa morgon

när vintermörkret ännu

svävade över

den vindpinade Storgatan

smög jag hemåt

Det tjöt av rastlösa

vålnader utifrån havsbandet

och den igenfrusna älven

låg som en vidsträckt och översnöad prärie medan staden bad rymden om nåd