duvor flög omkring i vänthallen
duvor flög omkring i vänthallen
spatserade på stengolvet
bland alla människornas klapprande skor
och hur det inte gjorde något intryck
deras blickar liksom
inneslutna i sig själva
Inlägg
Olika fragmentariska
Ibland undrar jag om jag finns, jag har haft såna nätter. Då tar jag fram mitt pass, och slår upp det. Och när jag ser fotot på mig själv, och alla uppgifterna, då vet jag att jag åtminstone i statens ögon finns, att jag är en person, och att jag kommer fortsätta vara det, i alla fall ett tag till.
Det är mörkt då och tyst som i en avgrund, sådär tryckande tyst som när man är omsluten av jordväggar. Det enda jag hör är kylen som brummar. När till slut också den tystnar kan jag höra min egen puls susa i öronen, eller är det mördaren från ovan, kommer han nu?
Så, långsamt tänds den gråa skyn, och då vet jag att snart, oändligt snart, öppnar Pressbyrån borta vid tågstationen. Och då går jag dit och köper kaffe. Det spelar ingen roll vem som jobbar, de känner mig alla där. Och när jag sen går över de alltjämt stilla gatorna och dricker det där kaffet, då vet jag att jag kommer leva ytterligare en dag och att allt kommer kännas som vanligt.
Det är mörkt då och tyst som i en avgrund, sådär tryckande tyst som när man är omsluten av jordväggar. Det enda jag hör är kylen som brummar. När till slut också den tystnar kan jag höra min egen puls susa i öronen, eller är det mördaren från ovan, kommer han nu?
Så, långsamt tänds den gråa skyn, och då vet jag att snart, oändligt snart, öppnar Pressbyrån borta vid tågstationen. Och då går jag dit och köper kaffe. Det spelar ingen roll vem som jobbar, de känner mig alla där. Och när jag sen går över de alltjämt stilla gatorna och dricker det där kaffet, då vet jag att jag kommer leva ytterligare en dag och att allt kommer kännas som vanligt.
Jag gick hem och la mig på golvet. Jag blundade. Nu försvann taket ovanför mig och stjärnhimlen framträdde. Inte den nutida, vuxna, utan bardomens stjärnhimmel, mystisk och skimrande, ja levande, för jag var levande och mottaglig igen.
Ett foto är ett utsnitt ur tiden, hur stort utsnitt? Hur stor del av en sekund är ett foto? Och ett foto med rörelseoskärpa, har fångat flera ögonblick i ett?
Jag längtar till hösten, när det blir fuktigt och rått och mörkret kommer. Här i denna staden vid havet, flagnande färg och uppochnedvända båtar.
Ibland kan jag komma hem och känna det som om någon varit där, ibland, till och med som om de fortfarande är kvar.
När man mår bra, blir man bekväm och litet korkad. Avstängd.
Vet inte om jag ska ta för mig av livet. Eller inte.
blixtrande månsken
Malmtåget bromsar
ylande sorgset
i fjärran
Ett knivblad
glimrar till
i månens sken
Blåljus på bakgatan
blixtrar
i fönsterrutorna
Tisdag 27 april 2021
Tisdag 27 april 2021
Theravada-buddhismens nyår.
-
Minns förra veckan när jag kom ut från jobbet, grått i luften, skulle in till stan, det var Ragnhilds födelsedag. En mystisk, ödesmättad stämning i Vårby gård, alldeles öde. Rulltrappan stod still, blinkade nödläge, alltid den där trötta känslan när man går uppför de stumma rulltrappestegen, jag tänkte på våld plötsligt. Stod en man med ryggen mot däruppe, drack öl ur en burk, en annan man inne i vänthallen, skymtade honom genom glaset. Så när jag närmade mig dörrarna, såg jag i ögonvrån hur den till synes slappe mannen med ölen plötsligt blev alldeles animerad, rusade efter mig, huvan uppfälld, och sen in i vänthallen tätt bakom, jag såg i spärrarna hans reflektion komma emot mig som en vålnad. Och den andre, hur han gjorde sig beredd. Plankare, förstod jag, men han, vålnaden, både skrämde och irriterade mig. Varför göra sig besväret att verka så diskret, när han sen ändå kommer stormande som en flodhäst? Trodde han att jag inte skulle märka? Jag går in genom spärrarna, hör hur det piper bakom mig, hur spärrarna smäller när de slår emot mina följeslagare. Jag är mycket obekväm men låtsas om inget. Går längs perrongen, går, går långt, vänder mig om, då är han där, ölaren, går strax bakom mig, men viker genast och skuldmedvetet åt sidan när han märker att jag vänt mig om, han höjer sin ölburk och dricker. Ett styng av saknad kommer över mig när jag minns den gamla goda tiden då jag drack.
Men inget sånt idag i Vårby gård, solen skiner, och rulltrappan går som den ska. Inget nödstopp således.
inget längre
Regnet som ett suddigt dis
i gatlyktornas ljustrianglar
Det står en stor uppblåsbar
jultomte inne på ÖoB
Är det nånting idag?
Men det är den 27 december och det är inget längre
mörkret
Jag vill nästan kräkas när jag tänker
på denna onda värld
Det svarta taket växer ihop med himlen
i takt med att natten faller
Kråkor gör sig beredda att fly
träden är klippta till oigenkännlighet
och grenarna är nakna i den kalla
luften
upp ur marken väller mörkret slingrar
sig om byggnaderna och människornas
sinnen, de är få som förstår
Buddha sa: genom alla liv har du gråtit
fler tårar än det finns vatten i alla
världens oceaner
Bakom gardinen stryker en mördare
han har tagit ett liv
och den som fick sona brottet var
oskyldig
Bakfull i Chinatown
Gränderna så smala här
att det känns som
väggarna
förföljer mig
Köper en kopp nudlar
å vänder åter till
mitt kvadratiska rum
säng, skrivbord, bokhylla
Kackerlackor på toaletten
golvbrunnen svämmar över
Jag får mycket skrivet
grannkvinnan i fönstret mittemot
jag tror hon undrar
vad jag håller på med
när jag lägger ut alla mina soppåsar
med toapapper på det lilla gallret utanför fönstret
men jag har märkt att jag slipper
kackerlackorna då, det är som om de
vet att det finns godsaker åt dem
i de där blåa påsarna
och jag vill inte skada dem
Där nere i skuggorna hänger röda lyktor
och lyser skyltar med
tecken som är svåra
att förstå
en match
man sitter och ser en match
som
man vet hur den slutar för den
avgjordes redan igår
med två lag man inte bryr sig om
och ändå
funkar det
mot ångesten
känns mer värdefullt
än och bara ha ångest
än sociala medier
Efter spriten
Efter spriten
känner mig ganska redo
för andarna
Hon som jag saknar, har
jag aldrig träffat eller
ens sett men
jag bryr ju mig faktiskt om henne
Natthimlens fängelse
öppnar sina portar
ur portarna strömmar hästar
och på hästarna
sitter Döden
och hans många
emanationer
eller kanske döttrar
Jag blev inte direkt rädd
för jag behövde
skölja min kåsa
Det var över sjön det hände
Vaknar i tältet
grön rök ur min mun
i gryningsljuset
Skogen står och väntar
Kan inte riktigt njuta
av tillvaron
100 % att jag går igenom nånting
istid förfrusna ambitioner
Ingen nöjeslystnad
Om jag bara såg nån film
kanske jag skulle ha
nåt å skriva om
Ibland ser jag en film och sen går jag och lägger mig
poeter.se
Supit super
På kvällen
lyfter tändsticksasken och skjuter ut den lilla lådan
nyper fast en sticka mellan tummen och pekfingret
Jag tänder ett ljus och klockan är 23.00
Det är för kallt för och öppna fönstret
Gode fina
dikter du skrivit /MVH
Okej tack
tycker du
ja absolut
i köket på festen
går ut på krogen sen
mina pengar är slut
kompisen bjuder
Har ont i huvudet
vet inte var jag ska ta vägen
Lyfter huvudet från kudden
och släpper ned det igen
Kallsvettig
Nu är jag slut
Jag mår inte super
så jag super
mår super när jag super
Men sen mår jag dåligt
jag dricker vatten och kaffe
och kollar på teve
En promenad
Jag gick på en promenad
solen brände mig i nacken
en bil tutade
jag såg några måsar också
Får inte
skriva fler dikter så skriver dem här istället
på trottoaren
och får möte
telefonen
ringer det är mycket nu
jag glömde
borsta tänderna
Tankar
Först tänker jag en tanke
sen en till, under tiden
tittar jag på teve
Teet blir kallt
På stranden
Jag vaknade på stranden och
hade bränt mig i solen
Min hud var röd och den gjorde ont
En mås guppade i vattnet
Nästa dag åkte jag till jobbet
Baserad på en
verklig historia
Chansen
Det finns en chans
men den är ganska liten
Jag väntade på bussen när en man sa så
i telefonen
Jag önskade att jag inte behövde ta
den där bussen
Gränsland
Gränsland eller gräsand
Men båda är i vattnet
De behöver inte gå genom tullen
Jag är så nervös inför tullen
-------------------------------
Allt gick bra i tullen
känner mig nöjd
Jag dricker en drink med ett litet paraply
och lutar mig bak
Min väska är kvar på rummet
Hotellet är minst tio våningar högt
Nästa dag åker jag bak på en moppe
Jag träffar min kompis i affärskvarteren
Är inte beredd på det
Sluta
Vill åka hem igen
Nu räcker det
Du lägger av
Jag kräks bakom soptunnorna
Har uppfyllt kvoten för dikter just nu
så måste vänta lite innan jag får
skriva fler
Jag ringer min vän, signalerna går fram
hon svarar vi pratar
säger olika ord, språket bryts ned i sina minsta
beståndsdelar det vill säga bokstäverna
bokstäverna är ett flöde bara
finns ens något samband mellan skriftspråket
och talspråket? Fanns det bokstäver innan
det fannsk skrift, tror inte
vi hittade på massa grejer allt eftersom
nu ska jag borsta tänderna vilket
jag glömde förut