Axel Rantas memoarer 1

Jag vet zenmästare som drack sake och kollade på månen.

Jag öppnar dörren till min franska balkong och tänder en cigarett. Det är fortfarande ljust ute. Månen syns inte ännu, men jag vet att den är där, det har jag sett i Stellarium, nånstans nära horisonten, inuti dimslöjorna, bakom husen.

Jag minns förut när jag bodde i Stockholm och skulle hämta min bror på Arlanda. Han stod och väntade vid en stor julgran, som om han förutom sina väskor, också hade med den där granen.

“Har du med dig den där också?” kunde jag inte låta bli att säga.

“Nej”, svarade han sakligt.

Vi tog pendeltåget mot Tullinge och blev stående i Älvsjö. Obehöriga i spårområdet, sa de. Jag och min bror kunde inte vänta på att få sätta oss på någon bar nånstans och dricka dagens första öl. Först måste vi lämna väskorna i Riksten och sedan fara förbi IKEA i Kungens kurva. Han hade flyttat hit nu, och måste ha en madrass.

På IKEA drack vi varsin öl, det gick att göra det på den tiden. När vi skulle ställa undan brickorna tappade min bror sin flaska i golvet. Det blev en hög smäll och hela matsalen tystnade.

En kvinna vid ett av borden sa: “Vilken tur att den var tom!”

Varpå jag, något salongsberusad, replikerade: “Ja, ingen öl gick till spillo.”

Hon fick ett tomt uttryck i ansiktet. Jag tror inte hon förstod vår sort.

Så där var det då, och nu, nu har jag haft en flaska sprit i skåpet i snart ett år utan att dricka en droppe. Men jag vet zenmästare som drack sake och kollade på månen.

Jag fimpar cigaretten och stänger balkongdörren. Sen kan jag inte stå emot kylan längre och darrar till. Därute är det grått och ikväll ska det bli regn.