Inlägg

Sommarens öl 49 kr

Ingenting nu, av nattens rädslor

ingenting av det där

att jag måste se mig över axeln, bara

sommarens öl för 49 kronor


Så konstigt på jobbet, jag har fått

så mycket ansvar, administration

telefonsamtal, jag ser de andra nere

på golvet, och jag höjer min sommaröl


Månen reflekteras i en fläckig bilruta

under granen

mamma, bli inte besviken på mig nu


Känner hur ölen rinner ner i kroppen

på mig, och jag önskar att jag

var min bror, jag längtar efter renhet

efter religion

jag längtar in dit, bort från det här


Alltid haft svårt att säga nej till kvinnor

Allt det här handlar om kvinnor


Mamma förlåt mig, när jag tar ännu en

sommaröl för 49 kronor


Sitter på uteserveringen och 

hon där borta ler mot mig, och jag vet

att det är där jag kommer hamna i natt


Längtar efter frihet från törst

dispassion, disenchantment

Asubha

Dispassion is the highest dhamma

dispassion is the ultimate happiness

dispassion leads to the deathless


Jag är som en gris i ett hjul, vet inte längre

om det är jag själv som springer

eller bara hjulet som snurrar


Den där granen från barndomen, den kvällen

vet inte varför jag kom att tänka på den plötsligt

det betydde något, det betyder något, fortfarande

månen reflekteras i en fläckig bilruta

jag springer

vill inte de ser mig


Och hon ler mot mig igen

Arbetslös

Jag var arbetslös då

hade kommit till slutet av gatan

undrade om

jag skulle vända eller bara stå kvar

Det fanns inga bussar

hade ändå inte råd med biljett

och kavajärmen började lossna


Lämnat min hemstad

hamnen, järnverket

och de granskogsklädda höjderna

Kan lämna den här också

de kala vidderna

en gestalt långt borta, sprungen ur vildmarken

född av den, närd av den

i ett möte med kullerstensgator

byggnaders skugga

avspärrningsband och gnisslande tågvagnar

Och myllret av ansikten


Vet inte varför jag blev sorgsen efter glassen

det var en tomhet som grep mig

Kanske var det bara en stunds klarhet

eller förvirring

Om jag lagt mina sista kronor, på det här?

Du vet

det går över


Kommer till mig i en slags dröm:

Helvetets eldar brinner alltjämt

Djävulen trampar runt, sneglar

på sitt armbandsur

om du inte ska komma snart!


Hon på andra sidan skrivbordet

hon var trevlig

men höll en del av mitt öde i sina händer


Vänder på varenda krona! heter det

önskar jag hade några kronor att vända på

För den mycket fattiga och för

den mycket rika

handlar allt, allt om pengar, jag tror jag läste det nånstans

Men jag har en balkong att gå ut på

Där står jag nu

med en kopp te i handen

ser ut över taken

Himlen är stor här

den ger mig svindel


Ja jag vet, att djävulen finns

att han väntar

Men jag vet också det här, att det är upp till mig

Vintern -47 IV

När jag var liten

vintern kom och den tog allt

Att man kunde frysa

är det väl bara jag som minns

De tog honom framför ögonen på mig

Aldrig riktigt tagit något på allvar

Men den här gången var det det

Ett rött sken över hustaken

liksom trevande, sökande

Skräcken, som en kyla inifrån

Den här kylan, den svalkar inte

den förlamar, jag är förlamad i hettan

Det bränner, men jag kan inte göra något åt det

Och hela tiden, den här kylan

en metafysisk kyla, den kommer krypande

och jag längtar efter vintern

Jag vet inte om det är vintern jag saknar

eller min barndom

Du vet vad jag sagt, säger han

Men jag vet inte, minns inte

Försöker glömma

har försökt glömma sen jag föddes

Vill inte något fastnar, ha något vara något

Sårbarheten i att vara något

Drömmarna

jag såg där dig

du var det bästa teet

från Indien

Jag vet för jag drack

yellow label

från ica


jag var bara ett ansikte bland tusentals

ett ansikte härjat av tusen sömnlösa nätter

och min röst härjad av tusen cigaretter

och tusen glas whisky


jag visste väl att mina fingrar

aldrig skulle löpa längs din hud

och att dina ögon

aldrig skulle möta mina

i den där smutsiga baren

där fönstrena aldrig riktigt

släppte igenom dagsljuset


men drömmarna

dom kan dom aldrig ta

dom jävlarna

Travemünde

Tar färjan över sundet

En öl & en macka så

står man sig, satt

och glufsa. Måste

meditera också, kom ihåg

Jag är som en av de där männen

tunnhåriga, om jag bara kunde sluta

dricka, sluta porrsurfa

Hon, en tjej, kollar på mig

Vet aldrig vad de vill, när

de kollar på mig, är jag

ett psykfall i det fria

En mås glider med färjan

det är på övre däck nu

vinden dånar i öronen, ser land försvinna där borta

Albatross

Sitter med kaffet

och ska tillbaka snart till jobbet

Trött som fan efter alla bråken

Varför fortsätter vi?

Vad är det för vålnad som tvingar oss?

Jag har aldrig sett en albatross

de säger det är en mäktig fågel

Mäter 3,7 meter mellan vingspetsarna

Det är en stormfågel

Förstår du det?

Det ordet, det är ett bra ord

Jag var full när min pappa dog

och han med

Kanske var det därför jag slutade?

Du säger jag är så tråkig nu

men jag följer bara Buddhornas

rekommendationer, abstain from

intoxicants which causes heedlessness

Den där bussen var inställd, så jag

blev stående på hållplatsen

med alla ungdomarna

I den här staden är det bara ungdomar

som åker buss

Och jag

Jag räknade upp saker som gjorde

mig jävligt misslyckad: inget körkort

inga barn, ingen bostadsrätt

Går ständigt vilse i mina förhållanden

Det finns stjärnor som lyser långt borta

men som i själva verket slocknat sen länge

Så känner jag mig denna morgon

och sträcker mig efter kaffet

U.F.O.

Det är den här samlingen av vita stänger
det är de som väcker minnen

Minnena tränger sig på, jag kan inte tala om dem
Ingen vill höra

Natten är ett djup, och ur djupet stiger väsen
Nej det är fel, för natten är överallt
Ingen stiger, jag är där, djupt nere i natten

Blåsvarta djup, ett lågfrekvent gällt ljud
och så dessa pulserande ljus, de skiftar i färg

När jag vaknar den morgonen har jag varit
nånstans jag inte vet
Det här är ingen mardröm, det är mitt liv

Kaffet ryker i morgonsolen, det finns en tröst
ett löfte om förändring, som gör mig mjuk

Jag vill inte äta, jag äter inget
Det rycker i min nacke, snart ska jag vara där igen

Dispens

Jag är nere i hamnen, äter korv igen

och solen är vansinnig, förbannad 

Försöker brännas till döds

En dag ska den väl lyckas

men jag antar att jag

bara vandrar vidare, in i nästa

existens, den här

vandringen, någon första början

kan inte skönjas eller något slut

på denna vandring

Leker med tanken på en kopp kaffe

Kroppen i mig

en helt annan än

den jag ser, hjärtat som slår

därinne i beckmörkret, och

skelettet, överallt vandrar

skelett, om huden var

genomskinlig, muskler tarmar inälvor

senor ådror, det är veck och fickor

i tarmarna där avföringen fastnar

Jag tänker på det där kaffet

om det skulle vara så farligt

På det här planet, den här sfären

människor, pratar med varann

som om allt vore normalt

något slarvigt evenemang

dricka kaffe ur plastmuggar

Och vädret alldeles stilla

Ingenting av den rasande elden

de där obegripliga avstånden, tomrummen

den här sfären, på nåder

av universum, en dispens vi fått

för ett tag

Dagen det tog slut

Jag gick till Coop, köpte morötter, franska
köpte jordnötter och mineralvatten
äpplen, nektariner, några paket bönor

Det blåste på parkeringen
en arbetare i varselställ satt i sin bil med dörren öppen
och rökte, maskrosfrön drev förbi i vinden
En man steg åt sidan och lät mig passera

Jag kom hem och satte in grejerna
jag mediterade och sen såg jag en film, sov
ganska tidigt den kvällen

En varm sommarkväll och solen skiner lågt
de spelar Freestyle Rider igen på parkeringen
och sen blir det tyst och så någon mystisk flöjt i fjärran
 
I meditationen känner mig spänd och slappnar av
då kommer hulkgråten

På en station

Det var en som stod och pissa

på perrongen

mitt när jag kom där i tåget och såg

och de skulle ha sina pengar

tänkte

hur kroppen gör allt äckligt

men solen sträckte ut sitt finger

och tryckte till i mitt öga

innan molnen rusade till med ett flin

Tåget började rulla då

det glimrade av

små dansande clowner på sätet

färgglada skrattande

men tyst, tyst

Jag blundade och

jag tänker inte jag tänker inte

jag tänker inte

Pappa skrattade i mitt huvud

han var död då och sa

det är bara blodtrycket

och clownerna var borta

förlåt

hjärtat

strular

igen

snart 

måste

jag

in

igen

elchockerna

en dag blir det min död


jag tänker tillbaka

sköljde ner sömnpiller

med explorer vodka

men sov ändå inte


skolan kallade till krismöte

min äldste är stökig

han blev utsatt

så nu utsätter han

känslig själ

som sin far


jag är ett misslyckande

men jag kommer inte bry mig

för alltid


och alla ni som

ville förstå mig

ni var aldrig

ens nära

och alla ni

som älskade mig

förlåt

Spänd

Jag är så spänd hela tiden

kvalfylld, orolig. Jag är som en

som väntar på en dom, utan

att veta när, hur eller varifrån

den ska komma

Det är en uppsättning farhågor som

hemsöker mig, det är alltid en av dem

som för tillfället är mer framträdande. Förföljarna

de växlar ansikten, står som i ett mörker

omkring mig, jag söker mig mot

ensamheten då, vill bort, ut, vill gå

Promenera


Jag såg en kopparorm, och sen en till

Det är ödlor har hon lärt mig

Vad jag tänkte på henne då

Jag cyklade vidare och tänkte på henne

Varmvatten

Jag ville börja skriva igen, men

jag hade inget att säga, så jag slutade

med koffein istället. Det är 50 dagar sen

och jag har fortfarande huvudvärk, jag 

sover dåligt, jag kan inte tänka

Det är hormoner och blodkärlen, koffein har

programmerat om kroppen

Blodkärlen kan inte öppna sig

Det går över, säger de, du

behöver tid. Hur länge? Kanske tre

månader eller så

Jag fortsätter vänta, under tiden dricker

jag varmvatten bara, vill inte trilla dit

på nån annan skit, kamomillte, rooibos etc.


Gick och köpte ost, hade druckit

fyra koppar kaffe den dagen, fick panikångest

i kassakön, aldrig mer den här skiten, tänkte jag

och betalade för osten

Jag hade andnöd, jag vet hur man ska

hantera det där nuförtiden

Första gången jag fick en panikångestattack, jag minns det än

det var på Willys i Borås, jag hade köpt en

madrass innan och det var silverfiskar i

badrummet, jag lagade mat på golvet,

gjorde en massa couscous på den tiden

Jag fattade inte vad som

hände med mig, men nu vet jag

Begravning

Jag kommer hem

till en tyst lägenhet, alla lampor lyser

men den som bor där är död

Det är jag

En tom kropp, som väntar på

begravning

Se levande ut

“Se levande ut”
sa ledaren mellan
tankar av självhat
som ekade i huvudet
som en trasig skiva
när tystnaden lagt sig
som ett hölje över
situationen
Varför var det tyst
bland oss som ju
alltid hade något
att säga
Sen rörelse
I mörkret
Bland träden
“Det är yeti”
sa du

Jag gjorde alltid mitt bästa
Men kanske var jag ond
kanske var det helt enkelt så
och mitt bästa var dåligt
och all världens olycka
förtjänar jag
Jag föddes inte för att följa
och det är svårt ibland
Det är ensamt ibland
Jag ville bara vara som er
Det har jag alltid velat
Kanske hittar jag hem
Kanske en dag

Jag är den första i ledet
till avrättningsmetoden
som jag grundade
Och jag går in
med händerna i fickorna
och ett leende på läpparna
Det var helgen jag dog
Helgen lågorna
konsumerade mig
Men jag återuppstod
Inte som fågel Fenix
som en skadeskjuten duva
med svedda vingar

Nu, levande
Lite för levande
Ännu en dag i paradiset
tänker jag, som tårarna
letar sig ner för mina kinder
och något dött eko
studsar mellan mina väggar
Jag klarade mig 33 år
kanske klarar jag 33 till
Newtons tredje lag
har mig om ryggen
och jag har ju mina ord
Om nätterna
plockar jag fram dom
Då spiller jag
mitt hjärtas sorger
Låter allt skölja över mig
Det är mina ord
Och det räcker
Ibland

en kväll

Sitter i soffan med en öl

försöker komma igång

försöker glömma


Tonys öga är blodsprängt

han skrattar och jag tycker det låter tomt

Dricker mer


Kommit direkt från jobbet

samma jävla kläder, verkligen trött

jag

Tror inte jag får upp den ens om

jag träffar nån


Det spelar ingen roll längre


“Dina drömmar förde dig vilse

Vakna”, där på väggen


Jag vill inget hellre

Drömde

Jag drömde att min far levde

“Jag har fått nån sån här jävla

bluffaktura”, sa han och jag kikade

på papperet “Det här är ingen

bluffaktura, det är en utbetalning!”

sa jag med kännarmin

Han glodde på mig förstås & sen gick

vi ned på Mediterran och söp upp

pengarna

Han reste sig mitt i allt, jag såg

honom försvinna över torget

Han vek runt ett hörn och blev borta

Jag visste att han aldrig skulle komma tillbaka

Och hade jag vetat vart han var på väg

skulle jag följt efter utan att tveka


Jag vaknade med tårar på kinderna

Hela den dagen sen kom

gråten i små attacker

jag stod på en skogsstig

och bröt ihop

“Vad är det som händer med mig?”

Kände mycket starkt att jag höll

på förlora greppet

Jag grät ned i köttbullarna på Gullans


På kvällen sen, var allt det där borta

avslappnad, lugn

Jag hällde upp en kopp roibos

och satte mig på balkongen


Mindes när jag bodde på Hornstull, man

hörde sirener på Långholmsgatan

nedanför, alla timmar på dygnet

Jag saknar det för det ramade in mitt

stilla lidande, kommer ihåg

när jag vaknade med andnöd

Stod där i fönstret och gatan låg öde

Plötsligt: en DHL-lastbil slamrade förbi

Det var som i en dröm


Nu var allt tyst, kvällen glödde långsamt

Roibos & chips

När det blir kväll och dunklet tätas

Sitter hemma med roibos & chips då

på bordet framför mig, ljuset brinner

gör skuggorna mörka

Funderar på vad jag ska stoppa

i munnen nästa gång

roibos eller chips

Känner det spelar ingen roll längre

Där utanför drar Musse Pigg djupa andetag

väntar

Jag vet vad han hoppas på