Dispens
Jag är nere i hamnen, äter korv igen
och solen är vansinnig, förbannad
Försöker brännas till döds
En dag ska den väl lyckas
men jag antar att jag
bara vandrar vidare, in i nästa
existens, den här
vandringen, någon första början
kan inte skönjas eller något slut
på denna vandring
Leker med tanken på en kopp kaffe
Kroppen i mig
en helt annan än
den jag ser, hjärtat som slår
därinne i beckmörkret, och
skelettet, överallt vandrar
skelett, om huden var
genomskinlig, muskler tarmar inälvor
senor ådror, det är veck och fickor
i tarmarna där avföringen fastnar
Jag tänker på det där kaffet
om det skulle vara så farligt
På det här planet, den här sfären
människor, pratar med varann
som om allt vore normalt
något slarvigt evenemang
dricka kaffe ur plastmuggar
Och vädret alldeles stilla
Ingenting av den rasande elden
de där obegripliga avstånden, tomrummen
den här sfären, på nåder
av universum, en dispens vi fått
för ett tag
Kommentarer
Skicka en kommentar