Inlägg

Visar inlägg från mars, 2024

Allt är lidande

Allt är lidande och det brinner

med en alldeles

särskild sorts låga

en slags smittad

frätande eld, som skonar

inget, rullande bandet som i

en fabrik för oss närmare

en sekund i taget, den

där förintande elden

och välter oss ned

i den

En efter en annan

Och skorstenarna ryker

mot en plyschgrå himmel

Man behöver inte ens dö

längre

för att plötsligt vara

i helvetet, sade den här

berusade

mannen bakom mig i kön

Jag brukade drömma

om sommaren

men nu när den

står överallt omkring mig

är det vintern

jag längtar efter

kylan, det klara blåa

isande vattnet

som kramar om

huden med en

vass famn

Jag längtar efter

att kämpa mot

den speciella smärta

bara kölden kan ge

Jag längtar efter

ett annat lidande

en annan eld

bara inte den här

på Boulevarden 57

utan några pengar eller något te

De första blommorna

Genom fönstret såg du

hon du älskade en gång

Genom fönstret såg du

hon som var ditt hjärtas sång

Du sökte frälsningen

som du sökt den i henne

och många som hon

ikväll i en flaska

och många som den

Du erinrade dig då

när du låg i hennes famn

Hon strök dig i håret

och du höll henne hårt

Men minnen är minnen

och bör så förbli

så du säger adieu 


Dagarna kommer och går

och allt du gör

är att vänta på mirakel

som aldrig tycks komma

Stormen kom istället

och då ändrades allt

När det gjorde för ont

var du nära att ge upp

Men det gjorde du inte

och du klarade det

Du klarade det igen

Du  klarar ju allt

Du klarar det

Du la ner dina vapen

Låter kärleken ta över dig

Det är obehagligt

för då finns du inte 

Det som var du kommer dö

men det är sanningens eld

som du brinner upp i

Om du vågar

Och du vågar

För det är då 

miraklen kommer

Åratal av brutala överraskningar

har skänkt dig mycket visdom

och du vägrar väl viga ditt liv

till att vara nån du inte är

för att sen bli begravd

i en kostym du aldrig burit

omgiven av de första

blommorna du nånsin fått 

fönstret som fångade hela himlen

när du kom ner för trappen och du hade solen där bakom dig i fönstret som verkade fånga hela himlen och du tittade på mig så var det som en spirituell upplevelse. Du var som ett väsen av ren energi och du utstrålade sådan värme och sådan kärlek och jag tänkte att jag ville krama dig då, men det gjorde jag inte och det har jag aldrig gjort och det kommer jag aldrig göra heller. Jag låtsas som ingenting och fortsätter berätta roliga historier och de säger att jag är rolig och de tackar mig för skratten och jag uppskattar komplimangerna och sen placerar jag dem i soporna där de hör hemma för det är inte jag och inget kan lura mig så enkelt igen. Jag är på min vakt nu och de kan tycka vad de vill om mig men jag kommer inte tycka nåt igen och sen går jag ut i bilen och lyssnar på den där låten du visade och jag tänker på dig då och hela tiden annars också och när jag sover så jagar du mig i mina drömmar och jag vaknar då och det känns som att jag ska dö, men jag vet inte vad av mig som håller på att dö och jag vet inte om det är en dålig sak 

Ur den blåa anteckningsboken V

Glad missommar

Arcus camping


Det regnade hela dagen igår

utom en kort stund då

jag var på promenad

funderade på om jag

skulle dammsuga


Åskan kom nu på

eftermiddagen


Varmt fuktigt gräshoppor

knattrar, ligger och gråter

framför Buddha-statyn omgiven

av växtlighet alldeles förtvivlad


Ur den blåa anteckningsboken IV

Jag har inte förstått

buddhismen med mitt hjärta

Intellektuellt, förstår jag

men inte med hjärtat

Hjärtat tycks orubbligt

Den här veckan blev

jag sugen på öl, på

allvar den här gången

Kunde riktigt känna

smaken i munnen, känslan

och sitta på balkongen

i sommarkvällen och

skölja ned ett par

kalla Corona medan

tornseglarna gör

luftkonster ovanför

Hela mitt liv, har jag

tampats med ångest

och neuroser av olika

slag; jag har behövt

hantera världen med

en hand och ångesten

med den andra. Men

när jag plötsligt började

dricka vid 28 års ålder

var det inte

längre nödvändigt att

hålla jämna steg med

ångesten, jag kunde bara

öppna en öl

Jag tror att det var

nästan 10 års samlad

ångest som drabbade

mig 2020, med benäget

bistånd av covid-pandemin

För jag hade trappat

ned på drickandet sen

hösten 2019 - plötsligt

blev det nödvändigt

hantera ångesten igen,

neuroserna

Jag var riktigt illa däran

ett tag, men det redde

ut sig, tack vare

Buddha-Dhamma

Och nu? Nu är jag så

sugen igen, på

att sprätta en öl

två, tre, Corona

kalla, eller Norrlands

Det är nio månader sen

sist, på en veganrestaurang

på Hornstull, jag drack

två öl, kände mig mest

tjock, överfylld

av mat, och sömnig

Det var inte

svårt sluta då, jag är

lättare nu, fastar igen

Gick och köpte grönsaker

idag, tomat, broccoli

köpte jordnötssmör

Väntade till Systemet

stängt, det ligger alldeles

bredvid Hemköp

Jag slängde en blick

genom fönstren, personalen

höll på städa upp, göra

det sista

Om en vecka är det midsommar

Aldrig förstått

mig på midsommar

finns en längtan i mig

att fira buddhistiska

högtider, försökt hitta

en digital kalender för

det där, svårt

Buddhismen är så anarkistisk

finns ingen ledare, Buddha

utsåg aldrig någon

efterträdare, ja jag

gillar det, inte ens

högtiderna har några

fixerade datum, och hur

länge sen är det Buddha

levde? Det beror på

vilken buddhist du

frågar och om någon

invänder; axelryckning

“Ja kanske det”

Ute på morgonen och

spänstade - hon sa så

den gamla damen på

Mariatorget, när jag

kom hem i mina

träningskläder, mötte

henne i trapphuset

“Jaha du spänstar

på” Ja, jag spänstar

på, än idag, igen

Ingen riktig grundvärme

Det blir varmt i solen

men luften är kylig

liksom på hösten

De flyttade in här ovanför

hörde dem i trapphuset

Kaffet var gott idag

Känner mig så glad, lätt

Det är ingen som begravs 

på vintern, har jag fått veta

Nu hör jag kyrkklockorna

varje dag, varje vacker sommardag

begraver de någon

Ett lik i en kista, vi

har alla en begravning

framför oss

YES

this is ROCK N’ ROLL

this is rock n’ roll

Men nu läser jag om

farkoster med icke-mänskligt

ursprung, jag måste

sluta läsa, där ute

kommunicerar kajorna

De pratar med varann, med

sig själva, det är ett språk

Jag drömde två

gånger i natt att jag

blev biten av en orm

låg helt stilla, lät den

bita mig, men panik

inombords. Jag drömde

om en kvinna som

trängde sig in här

och bäddade ned

sig i min säng, hon

luktade svett och vägrade

gå. Jag kom på henne

med att läsa mina

anteckningar, den här

boken - då körde jag

ut henne. Jag vill

aldrig mer se dig, sa

jag, jag vaknade

uppjagad, tacksam. Men

den där gyllene ormen

den som bet mig -

kajorna fortsätter

kommunicera (de är

poeter, träden är deras

tidskrifter) de ser

rymden på ett annat

sätt än vi gör det

Började skriva en roman sent

i natt men gav upp

efter första sidan. Inledning:

Det kinesiska teet luktar

rök och tjära, luktar som

barndomens hamnkvarter -

min far höll mig i handen

minns vattnet som stilla

hotfullt, mörkblått djupt,

liknade en som bar på

en stor hemlighet, liknar

ansiktet som reflekteras

i mitt svarta fönster

Jag gick och la mig istället

drömde de där drömmarna

Jag tror grannarna spelade

tevespel i natt. Det är

så tyst här annars, natten

mot midsommar, då får

man skrika, tycker jag

Det finns krafter vi inte

ser, inte vill låtsas om

De är kvar, rör sig

osynligt mellan oss

Ibland drar de sig samman

blir synliga - en stol

flyttar sig av sig själv

eller ett ljus

framträder på natthimlen

(det skiftar i färg, orange

rött lila blått - det

skjuter upp och

försvinner)

Fick inte till kaffet

idag, vattnigt, och där

ute faller ett mjukt regn

säger ta det lugnt

slappna av Himlen är vit, ljus

Kaffe

Han drack aldrig kaffe, utom när han skulle sova “Jag tänker bättre då”

Kniven

Med kniv ristade han sitt märke

och med kniv försökte jag ta bort det

Men det som med kärlek ristats

kan inte med hat utplånas

Och det man minns

kan man inte glömma

och det man förlorat kan man inte få åter

Mojave desert

Mojave desert, vi är

inte där än men vi är på väg


Jag hoppas Gud ska hjälpa oss alla

Sommaren i Svartöstaden

Sommaren i Luleå, i

Svartöstaden, den kan

vara så ödslig, vemodig

tillvaron som dragit sig

tillbaka, en turbåt som

passerar ute på älven

ännu en turbåt man

inte tog, men vad är

det som är tyst & sorgset

en tomhet

ljudet av turbåtens rytmiska

dunkande motor, som

om den spelar

i en stor tystnad, mitt

mellan andetag, var är

alla fåglar, också

måsarna verkar skärrade

och solen bara bränner på

undrar varför ingen

sjunger dansar leker, nånting

saknas, jag har haft

drömmar där jag går

genom ett soligt och

övergivet Svartöstan

och nu har de drömmarna

blivit verklighet

och den där turbåten bara

förstärker ensamheten &

tystnaden, inte min, utan

tillvarons

Så man går hamnvägen

förbi bangården och Cementa

isbrytarna i solskenet, till

Luleå city, och där är

folk, håller tillvaron sällskap

men ändå

känslan av att något saknas

något gått förlorat för

alltid

Den släpper inte

Det är stort och tomt

och vackert mellan husen

och mellan människorna

den där turbåten fortsätter

dunka på den där breda

älven i mitt huvud, vad

är det den försöker säga mig?

På andra sidan älven, gran-

och talltoppar, spetsiga mot

den gnistrande

blåa himlen, vattnet alldeles

klarblått men gåtfullt

ruvande på någon bister

sanning, pumpstationen

som mullrar, det där

gula mytologiska huset

i småbåtshamnen, alltid

stått där, var är alla

människor, de här raka

gatorna, alldeles långa nu

sträcker sig mot evigheten

en enda bil, rullar

förbi i korsningen, det

är bedövande tyst, vågorna

skvalpar, en mås skriker

och turbåten dunkar och

järnverket väser, men

instängt i tystnad & oändlighet

Nä nu har kaffet kallnat

nä nu måste jag nog äta

frukost, försöka fylla den

här tomma dagen med

något, även om avstånden

är för stora för att

någonsin kunna överbryggas

Det finns en tystnad som

aldrig kommer låta sig

kuvas under något oljud

hur mycket grannen än slamrar