De första blommorna

Genom fönstret såg du

hon du älskade en gång

Genom fönstret såg du

hon som var ditt hjärtas sång

Du sökte frälsningen

som du sökt den i henne

och många som hon

ikväll i en flaska

och många som den

Du erinrade dig då

när du låg i hennes famn

Hon strök dig i håret

och du höll henne hårt

Men minnen är minnen

och bör så förbli

så du säger adieu 

Dagarna kommer och går

och allt du gör

är att vänta på mirakel

som aldrig tycks komma

Stormen kom istället

och då ändrades allt

När det gjorde för ont

var du nära att ge upp

Men det gjorde du inte

och du klarade det

Du klarade det igen

Du  klarar ju allt

Du klarar det

Du la ner dina vapen

Låter kärleken ta över dig

Det är obehagligt

för då finns du inte 

Det som var du kommer dö

men det är sanningens eld

som du brinner upp i

Om du vågar

Och du vågar

För det är då 

miraklen kommer

Åratal av brutala överraskningar

har skänkt dig mycket visdom

och du vägrar väl viga ditt liv

till att vara nån du inte är

för att sen bli begravd

i en kostym du aldrig burit

omgiven av de första

blommorna du nånsin fått