Allt är lidande

Allt är lidande och det brinner

med en alldeles

särskild sorts låga

en slags smittad

frätande eld, som skonar

inget, rullande bandet som i

en fabrik för oss närmare

en sekund i taget, den

där förintande elden

och välter oss ned

i den

En efter en annan

Och skorstenarna ryker

mot en plyschgrå himmel

Man behöver inte ens dö

längre

för att plötsligt vara

i helvetet, sade den här

berusade

mannen bakom mig i kön

Jag brukade drömma

om sommaren

men nu när den

står överallt omkring mig

är det vintern

jag längtar efter

kylan, det klara blåa

isande vattnet

som kramar om

huden med en

vass famn

Jag längtar efter

att kämpa mot

den speciella smärta

bara kölden kan ge

Jag längtar efter

ett annat lidande

en annan eld

bara inte den här

på Boulevarden 57

utan några pengar eller något te