Helgdagar

 Nu ska jag börja lägga ut lite noveller här som jag skrivit förut, som kanske varit på andra bloggar eller inte. Kanske aldrig visat för någon förut.

Det här, det ska bli något

av den här dagen också

Alldeles vitt ute

och kallt, liksom

meningslöst

och himlen lila rosa

Inget jobb och gå till

bara ligga här

under täcket

oförtjänt

Den där klådan mellan benen

och skammen efteråt

hur dagen då blivit

ännu mer värdelös

Sämst av alla

och så tyst därute

utom när en buss

dundrar förbi och ingen

åker den

Men det ska bli en dag

av det här också

och sen ska kvällen

rädda mig, det finns en

lättnad i kvällen

hur allt släpper

den tidiga kvällen

mörkret klockan 15 och så

natten, natten den vill

mig inget illa, den dömer mig inte

Det är tyst då också

men en annan tystnad

En vänlig tystnad

Allt släpper och jag blir människa igen

Om hemmapremiären i Luleå 16 september 2023: när jag gick genom staden, på väg mot Delfinen, hur staden var påverkad av det som väntade, folk i Luleå hockey-tröjor, en bil som spelade Lulevisan på hög volym, de två killarna som jag mötte som sa “det är mycket hockey i stan” eller nåt i den stilen, såg så många i Luleå hockey-munderingar av olika slag, önskar jag sett premiärmarschen också. Det var soligt, ljummet, inte påträngande varmt. Det var ett magiskt skimmer i luften, en förtrollad stämning. Och allt detta inramat av fjällens skogens och älvens tysta närvaro, vildmarken, de stora djuren, renhjordarna och granarna, tallarna, havet utanför, skärgården, järnverket och hamnarna och malmtågen från Kiruna och den allomfattande himlen ovanför. Jag var lycklig, salig. Och jag grät nästan glädjetårar när jag slagit mig ned på läktaren, fast jag satt ensam, jag var så rörd, musiken, tillexempel Vårat gäng, stämningen, publiken sjöng och svängde med flaggor, intensivt, rött gult svart, jag gillar ju de färgerna, det är så varmt, engagerat. Jag skrev en dikt med de färgerna. Den blev publicerad i en antologi, men nämndes aldrig i recensionerna. NSD:s recensent kallade den för “utfyllnad”, personen nämnde den förstås inte med namn, utan den klumpades ihop med all den andra utfyllnaden - endast några få alster plockades upp i recensionen, varför jag måste anta att mitt material föll under kategorin “utfyllnad”. Jag skriver aldrig längre, bara det här. Sen kom laget ut på isen, genom björngapet, det var nedsläckt i Delfinen, ljuset blixtrade rött, det smällde raketer eller tomtebloss eller vad det heter, runt hela rinken, strålkastare gled över isen, det dånade TNT ur högtalarna, fast när det sjungs TNT sänks volymen och publiken skriker LU-LE-Å, istället för T-N-T, jag har gjort det där en gång när jag var full på dansgolvet och den låten kom på, det är AC/DC. Det vibrerade i kroppen på mig av den mullrande rock’n’rollen och människorna som ropade och sjöng och applåderade. Spelarna som dundrade ut på isen, det blixtrande, pulserande ljuset. Det är en mäktig show och jag visste att jag måste tillbaka till den här staden snart igen, se igen, redan innan de släppt pucken hade jag bestämt mig för att jag måste se åtminstone en eller två till hemmamatcher på plats i år. Det måste vara två år sen jag var på hemmamatch senast, julen 2019. När Luleå hade en sammandrabbning med Frölunda och gick segrande ur striden, till slut. Vi satt på rad och såg och sen ville nån vi hellre skulle gå till ståplats, så det gjorde vi. Jag drickte öl, jag drickte öl på den tiden. Den här gången drack jag bara kaffe, det är en kamp mot klockan att dricka kaffe på hockey, för man blir mycket kissnödig, och pausen är kort, alla ska på toa samtidigt och jag klarar inte av pissoaren, kan inte kissa när nån ser på, när nån står bredvid. Det är galet men så är det. Och det finns bara två toabås i Delfinen, så man står i kö. Men jag drack kaffe ändå. Det gick bra.

Forts. dagen efter:

Men sen kom ångesten, efter en stund, kom krypande, how about this how about that, invändningarna, att det är ju en hård sport kan en buddhist titta på sånt? underhållas av sånt?, och det är ju nåt otäckt också med en månghövdad massa, och platsar jag verkligen här, får jag verkligen vara med, duger jag. Och jag satt ensam bland publiken, och plötsligt tyckte jag att hon tjejen som var där med killen, sneglade hon inte på mig? De verkade byta några ord. Vad är det för udda missfoster som kommer själv på hockeyn? Jamen jag har min bror här, han är på andra sidan arenan, och en vän som också råkar vara här, hon är också där, på andra sidan, jag är inte här helt själv ska ni veta. Men det sa jag naturligtvis inte, jag sa inte flaska, ganska tvärt hade allt alltså förbytts och jag kände mig utanför och nere, jag som varit på så höga höjder, jag hade ju svävat med örnen men nu var jag nere med råttorna i soporna och rotade. Och spelet, det såg väl inte så bra ut heller, det såg ut ungefär som jag kände mig, fast Timrå då, som de mötte, de kom verkligen ingen vart, Luleå hade i alla fall tillgång till pucken även om det verkade som om de inte riktigt visste vad de skulle göra med den, det var lite trevande, lite vi försöker detta, och nej men då försöker vi det här, fram och tillbaka. Det var ingen hockeypropaganda som det heter. Det blixtrade inte på isen. Och första perioden slutade noll noll. I pausen rusade jag på kaffet i första hand och brodern i andra hand. Jag stod och drack kaffe i publikhavet. Jag stod med blottad Luleå hockey-t-shirt. (Jag hade ju brottats med mig själv innan matchen, skulle jag köpa en huvtröja för 600 minus medlemsrabatten? Fast jag bara hade typ 1000 kronor kvar eller var det 2000. Jag tog mitt förnuft till fånga och köpte inte men det hade jag velat. Ska göra det sen. Jag ville visa de rätta färgerna utan att behöva stå halvnaken i t-shirt men nu blev det så ändå. Nån halsduk köpte jag inte heller. Ska köpa en sån senare under säsongen och en huvtröja också, men gul eller röd? Ska köpa badlakan också, kanske de där badtofflorna och definitivt en gul t-shirt. Jag är medlem nu = 10 % rabatt.) I pausen gick vi till baren jag och brodern, vi kan kalla honom för Robban Hurtig, och mig för Axel Ranta, nej jag glömde jag hade inte köpt kaffe jag gjorde det i baren, jag drack inte öl längre Namo Buddhaya så jag köpte kaffe även om det såg gott ut när Robban Hurtig stod där och svepte i sig en Norrlands guld innan nästa period skulle börja. Vi fick stå i kö, vi var sena såklart, 18 minuter går så satans snabbt när man är på arenan och långsamt när man är hemma och sitter framför teven och väntar, vilket man ju i och för sig aldrig gör, sitter och väntar framför teven alltså. Vi stod i kön längst ned i trappan och såg ingenting av matchen och de spelade flera minuter utan avbrott. Till slut när det gått en sisådär 7 minuter av andra perioden släpptes vi in. Nu skulle jag sitta på samma rad som Robban Hurtig för hans plats var ledig då han satt på en annan plats bla bla bla. Det kändes lite tryggare, det var högre upp men fortfarande en riktigt bra plats, precis som därborta satt jag mellan två män och nu var det som i såna här reportage eller filmer, när det är ett evenmang av den här sorten, det går fort det händer mycket men de spelar upp det i slowmotion och de lägger på en drömsk, lite vemodig rymdaktig musik, det här ska stämma till eftertanke och så kändes det nu, det var dramatiskt och vemodigt och Luleå gjorde mål. Och då fanns inte jag eller ångestens invändningar, då bara flög jag upp och skrek JAAA tillsammans med resten av publiken, då var jag verkligen en del av den där månghövdade massan, för några ögonblick, men sen kom allt på plats igen, identiteten, invändningarna men det spelade ingen roll för jag var glad över målet och stod där och försökte med visst besvär att applådera i takt. Sen vann Luleå med 4 - 0. Einar gjorde två mål och publiken ropade EIN-AR i flera minuter efteråt, och Omark gjorde mål och två assist, Omark som hälsats som en frälsare i tifot innan matchen, det stod ovanför ståplats: VI TROR PÅ GULD IGEN och sen bytte de till VI TROR PÅ GUD IGEN och så hissades den gigantiska Omark-bilden och han är stor här i staden han är större än någon annan, och det stod OMARK FRÄLSAREN och det var mäktigt stort, det var bibliskt, anspelningen på religionen, Gud, frälsaren, ja det gillade jag, vi tror på Gud igen och jag höll med.

Mediterade igår med gruppen

online

vad heter det, Teams?

Och jag hade ont i ryggen och i huvudet

jag kände mig sjuk, svag

och därute i ljumma sommarkvällen

sprang en mördare lös, och ovanför

hovrade polishelikoptern, dovt

påminnande om skjutningarna

sprängningen

Och jag satt med allt, och ibland

glimrade något till som liknade frid

Skatan här ute, på teveantennen

den är alldeles blöt av regnet

Det spritter i kroppen på den

Ovanför är himlen vit och grå

med strimmiga moln

och bakom dem, mer moln

och nånstans djupt därinne anar jag

en sol av något slag

Solen är så stor, men den ryms

i mitt sinne, och hela universum med

Och all smärta och sorg

huvudvärken, döden

och alla medicinerna

urinlukten, sjukhuslukten

våldet, sexlusten, porrbilderna

vänligheten, glädjen

ålderdomen

Allt får plats i sinnet och sinnet

kan göras smått och stort

och är överallt

Allt äger rum i sinnet

Allt det här, det snurrar så makligt

långsamt, tillvaron marscherande

som en stor här

på väg mot, vad?

Ingenting, ingenstans, bara

vidare, hela tiden vidare

Vi trampar vidare, som han

sa när vi utan anledning

lämnade en bar för en annan

Natten den stod omkring oss

vänlig, varm

lockande, och ibland

något löfte som infriades

Det blänkte i glasen och

i våra ögon, i våra leenden

Allting låg öppet

tillgängligt, dallrande, ett

dallrande ögonblick, följt av

ett annat, precis som nu nykter igen och skatan sitter kvar

Kommer och går här längs stranden

på Hornstull

på väg till råtthålet där jag bor

Ser då på håll en f.d. kollega från Täby

märker att hon också ser mig

När vi möts vrider hon bort huvudet

kollar ut över vattnet

Så fortsätter jag med ytterligare lite mer

hopkrupen gångstil mot mitt rum

Och kollegorna där jag jobbar nu

strategin när man haft stängning

och de inte vill åka med samma tåg: 

"Jag ska diska min kopp men du kan gå nu"

Två har kört den nu

Grejen är att ingen vill spendera mer tid

än nödvändigt med sina kollegor

Du vill inte avsluta åtta timmars arbetsdag

med en tunnelbanefärd i sällskap av

clownen du just jobbat med

Ni har i princip uttömt alla samtalsämnen

under dagen

Det här är kunskap jag förvärvat

efter åtta års arbetslivserfarenhet

Man lär sig en hel del om människor

genom att arbeta med dem

Subtil kunskap som ibland

är svår att sätta fingret på

Men saken är den att jag inte heller

har lust till det, jag har boken i väskan

och den vill jag läsa

Det gör så förbannat ont bara

Just nu känner jag mig mer än lovligt pissad på

Det är som om herregud

ska inte den där penisen sluta strila snart

när kommer de där sista förlösande dropparna

"Jösses den här killen måste druckit mycket"

du får det i ögonen i munnen i näsan du drar kallsupar och tänker är det inte NOG

Hur regnet störtar mot rutan ryker i ljuset av neon och kulörta lyktor, asfalten som blänker av alla färger, och gatulivet som aldrig stillnar På det lilla träbordet, en tekanna, en liten kopp och ett cigarettpaket Min dator med texter om Wright-Patterson AFB och alien abductions Öppnar mot brandtrappan, fast de sa jag inte fick, hör regnet dåna därute alla rösterna, bilarna som aldrig kommer fram och jag tänder en cigg, tänker på en stilla saxofon, och follow that car Jag har kommit hit till sist, det här inpyrda rummet, kackerlackorna besvärar mig inte längre Har bestämt mig för att äntligen bli en av de där som sett men inte kan bevisa något Golvbrunnen som luktar jag har inte råd med bättre, men imorgon reser jag vidare, mot Tacoma Washington, de säger att tallarna där borta blir över 60 meter höga Kate & Brian möter mig på flygplatsen Vi drar ut direkt sen, de har tält, alltihop Vill se Bigfoot i månens sken Och imorgon är det fullmåne

Jag vaknade och var rädd i natt

Det var

en närvaro, skuggor av

långa förfäder

såg ned på mig i sängen

med en slags avsky

"Du sökte kontakt

här är den"

som om mina pali-recitationer

retat upp någon

Har jag gjort det på fel sätt

tror du, väckt nån vrede?

Eller är det mitt paranormala

intresse som bär frukt?

Jag har ju längtat efter det

bara inte såhär

Som när man tror det är Cernunnos

men det är egentligen en alien

och man blir abducted

Mötte skådespelar-Kenneth på bron

den morgonen, har du varit med

om det, att du ser

nån tänker, hon där skulle

kunna spela Kajsa?

Ett mer arketypiskt utseende, mer

utmejslat, tydligare

Vi vill säga till

utomjordingarna

såhär, så ser en typisk människa ut

Står såhär, går såhär

Och de: ööh nej

Som när jag ritade det där

självporträttet i gymnasiet

och tyckte jag såg bra ut

och de sa

"Det ser inte alls ut som du"

Ser skenet från spökflygaren i

snöstormen över

riksväg 97 mellan Luleå & Jokkmokk

och jag vet inte om jag kan minnas

alla lägenheter jag haft

En i Borås, strök

omkring i flera timmar påsken 2007

varje dag, det var mulet, grått

och regnstänk följde mig hem till Luleå

önskar jag hade

en segelbåt

aldrig stanna nånstans

längre än ett par dagar

Men jag är oduglig

Men jag ska skriva poesi

detta är bara början

Jag ska läsa poesi och jag ska

skriva poesi

Skaffa mig favoriter

Och där nere i segelbåtens mörker

ska jag vistas, oduglig men poet

säger de, himlar med ögonen

medan Bottenvikens kalla

knytnävar måttar slag

efter slag

Jag ska skriva magiska rader

nånting helt annat än det här

som jag rafsar ned nu

när jag sitter på linjebussen mellan

centrum & Svartöstaden

och drömmer om riksväg 97 mellan

Luleå och Jokkmokk

i snöfall och midvintermörker

medan spökflygarens lykta dånar över fjällen

Linjebuss 7 mellan centrum & Svartöstan

Det okända ruvar utanför

de svarta fönstren, en och annan

gatlampa, regnstänk disbubblor runt ljusen

Minns när det var 31:an

88:an

Nu, hur mörka massan tränger sig

mot rutorna, som det likgiltiga

vansinniga

vattnet mot en

djuphavsubåt, "jag ska ta dig

din jävel", en dykarklocka

på väg mot botten

förutom att botten är toppen

Skuggor som lösgör sig

ur den mörka väggen, blir

individer med drömmar, längtan

en tisdag i november

Och hotet består, kommer därutifrån

sträcker sig in

smäller tavlan från väggen "Jag ska ta dig din jävel"