Sista kvällen i augusti

Mediterade igår med gruppen

online

vad heter det, Teams?

Och jag hade ont i ryggen och i huvudet

jag kände mig sjuk, svag

och därute i ljumma sommarkvällen

sprang en mördare lös, och ovanför

hovrade polishelikoptern, dovt

påminnande om skjutningarna

sprängningen

Och jag satt med allt, och ibland

glimrade något till som liknade frid

Skatan här ute, på teveantennen

den är alldeles blöt av regnet

Det spritter i kroppen på den

Ovanför är himlen vit och grå

med strimmiga moln

och bakom dem, mer moln

och nånstans djupt därinne anar jag

en sol av något slag

Solen är så stor, men den ryms

i mitt sinne, och hela universum med

Och all smärta och sorg

huvudvärken, döden

och alla medicinerna

urinlukten, sjukhuslukten

våldet, sexlusten, porrbilderna

vänligheten, glädjen

ålderdomen

Allt får plats i sinnet och sinnet

kan göras smått och stort

och är överallt

Allt äger rum i sinnet

Allt det här, det snurrar så makligt

långsamt, tillvaron marscherande

som en stor här

på väg mot, vad?

Ingenting, ingenstans, bara

vidare, hela tiden vidare

Vi trampar vidare, som han

sa när vi utan anledning

lämnade en bar för en annan

Natten den stod omkring oss

vänlig, varm

lockande, och ibland

något löfte som infriades

Det blänkte i glasen och

i våra ögon, i våra leenden

Allting låg öppet

tillgängligt, dallrande, ett

dallrande ögonblick, följt av

ett annat, precis som nu nykter igen och skatan sitter kvar