Det är 2019

Det är 2019 och hela stan är full av

likbilar

de rullar ut bårar med

filtöverdragna ansikten & du

vill att jag ska slå dig

när vi ligger med varann

Har det där, att jag inte kan somna om

vaknar för tidigt, trött i kroppen

Du vill så mycket med mig

som jag inte orkar

Tror jag har nåt, av det

som de andra har

att det ska vara jag, snart

under filten

Till slut måste du lämna mig för

jag inte vill slå dig

Och nätterna är tomma på stjärnor

som om någon trätt

en av de där filtarna

över den här dunkla staden

Men igår natt, jag satt på fönsterbrädan

och det var så tyst i lägenheten

bara kylen brummade

och jag såg en stjärna

i den sammetssvarta natten

Den lyste så klart

och ensamt, fick mig

att tänka på dig, allt det

du berättat, och jag undrade

var du var nu, vem det var

som slog dig nu och om du

nånsin skulle förstå vad det

var du sökte