Helgdagar

Hur regnet störtar mot rutan ryker i ljuset av neon och kulörta lyktor, asfalten som blänker av alla färger, och gatulivet som aldrig stillnar På det lilla träbordet, en tekanna, en liten kopp och ett cigarettpaket Min dator med texter om Wright-Patterson AFB och alien abductions Öppnar mot brandtrappan, fast de sa jag inte fick, hör regnet dåna därute alla rösterna, bilarna som aldrig kommer fram och jag tänder en cigg, tänker på en stilla saxofon, och follow that car Jag har kommit hit till sist, det här inpyrda rummet, kackerlackorna besvärar mig inte längre Har bestämt mig för att äntligen bli en av de där som sett men inte kan bevisa något Golvbrunnen som luktar jag har inte råd med bättre, men imorgon reser jag vidare, mot Tacoma Washington, de säger att tallarna där borta blir över 60 meter höga Kate & Brian möter mig på flygplatsen Vi drar ut direkt sen, de har tält, alltihop Vill se Bigfoot i månens sken Och imorgon är det fullmåne

Jag vaknade och var rädd i natt

Det var

en närvaro, skuggor av

långa förfäder

såg ned på mig i sängen

med en slags avsky

"Du sökte kontakt

här är den"

som om mina pali-recitationer

retat upp någon

Har jag gjort det på fel sätt

tror du, väckt nån vrede?

Eller är det mitt paranormala

intresse som bär frukt?

Jag har ju längtat efter det

bara inte såhär

Som när man tror det är Cernunnos

men det är egentligen en alien

och man blir abducted

Mötte skådespelar-Kenneth på bron

den morgonen, har du varit med

om det, att du ser

nån tänker, hon där skulle

kunna spela Kajsa?

Ett mer arketypiskt utseende, mer

utmejslat, tydligare

Vi vill säga till

utomjordingarna

såhär, så ser en typisk människa ut

Står såhär, går såhär

Och de: ööh nej

Som när jag ritade det där

självporträttet i gymnasiet

och tyckte jag såg bra ut

och de sa

"Det ser inte alls ut som du"

Ser skenet från spökflygaren i

snöstormen över

riksväg 97 mellan Luleå & Jokkmokk

och jag vet inte om jag kan minnas

alla lägenheter jag haft

En i Borås, strök

omkring i flera timmar påsken 2007

varje dag, det var mulet, grått

och regnstänk följde mig hem till Luleå

önskar jag hade

en segelbåt

aldrig stanna nånstans

längre än ett par dagar

Men jag är oduglig

Men jag ska skriva poesi

detta är bara början

Jag ska läsa poesi och jag ska

skriva poesi

Skaffa mig favoriter

Och där nere i segelbåtens mörker

ska jag vistas, oduglig men poet

säger de, himlar med ögonen

medan Bottenvikens kalla

knytnävar måttar slag

efter slag

Jag ska skriva magiska rader

nånting helt annat än det här

som jag rafsar ned nu

när jag sitter på linjebussen mellan

centrum & Svartöstaden

och drömmer om riksväg 97 mellan

Luleå och Jokkmokk

i snöfall och midvintermörker

medan spökflygarens lykta dånar över fjällen

Linjebuss 7 mellan centrum & Svartöstan

Det okända ruvar utanför

de svarta fönstren, en och annan

gatlampa, regnstänk disbubblor runt ljusen

Minns när det var 31:an

88:an

Nu, hur mörka massan tränger sig

mot rutorna, som det likgiltiga

vansinniga

vattnet mot en

djuphavsubåt, "jag ska ta dig

din jävel", en dykarklocka

på väg mot botten

förutom att botten är toppen

Skuggor som lösgör sig

ur den mörka väggen, blir

individer med drömmar, längtan

en tisdag i november

Och hotet består, kommer därutifrån

sträcker sig in

smäller tavlan från väggen "Jag ska ta dig din jävel"

1.

Jag kommer hem trött & hungrig

Läser på Reddit om alien abductions

och märker inte hur min mobil

blir en lysande rektangel i det växande mörkret

Häller upp mer te till maten

Det vanliga är att jag blir sittande

Ångesten kommer sedan

Insekterna svärmar kring gatlyktans sken

elektriciteten gör dem vansinniga

På dagarna ser jag flugor

cirkulera kring lampor som är släckta

Som vi super fast flaskan slutat

göra oss lyckliga

Det är på natten de kommer, ett blått sken

i dörrspringan

Dagen efter:

gråten framför grönsaksdisken på Coop

Flashbacks som elstötar i hjärnan

Försöka hålla ihop sig

snurra på Skogaholmslimpan, leta streckkoden

Äter limpa med Bregott och kollar på Youtube

Kollar på alien abductions, implantat, känslan

av att vara förföljd och ignorerad på samma gång

Jag glömmer alltid att tända lamporna, tänker

de inte ska hitta mig då

2.

Jag är nere på Luleå city och flackar med blicken

Alla hamnar alltid i city till slut Jag tittar på oss i city och jag tänker på de där insekterna

Tar en cigg på gården

fem meter från porten

Grannfrun vill ha det så

Det här grådassiga vädret

får mig alltid

att tänka på X-Files

Vet inte hur jag ska få ihop det

Räkningarna, knäcker mig

Första droppen träffar mitt ansikte

och jag slänger ciggen

Kaffet har kallnat

det är fågelskit på fönstret

Drömmer om

Wright-Patterson Air Force Base

Håller på tappa jobbet, tappa greppet

Den här natten är den första av många

Jag vet bara inte om det

Hör min röst utifrån, när jag vädjar

till hon i telefon, att hon ska ta bort

det här från mig

Han jag mötte på ICA, sa han visste

precis vad jag behöver, fick syn

på mig själv sen, i charkens spegel

Den jagade blicken, kallsvetten

Såg ut som X på mordnatten

Har inte sysslat med de där grejerna

på flera år nu, och nu kommer de

genom tiderna och idéerna och pekar

Pekar på mig

Hur kan beslut man tog för så många år sedan

finna en i dimslöjorna, det är som en

förprogrammerad atombomb, Oppenheimer

Jag står inte i förbindelse med Gud, Gud söker

mig, finner mig på de mest underliga platser

I den där vindsvåningen, måsarna utanför

som små vita demoner

Det vansinniga skrattet inifrån toaletten

Skräck, ren skräck och så plötsligt: Gud

Ett ljus som fyllde hela rummet

Värme, kärlek

Hon hade också sett det, känt det

Vad var det frågade hon

Det var Gud sa jag, allt var borta då

Men det kom tillbaka

Det kommer alltid tillbaka

Oppenheimer, och Världarnas krig

Visste han? UFO-kraschen 1933

och så plötsligt: Hiroshima, Nagasaki

Det där är ingen slump

men det är ingen som lyssnar på mig

En röst som ropar i öknen

The Baptism of Christ

Det finns våld i den bilden, men det är

mitt, det är jag

Han jag trodde var min far, han tog oss dit

visade, pekade, sa här var det

Förödelsen, skräcken, allt var kvar

Jesus vill inte ha något med mig att göra

Jag dras till bilderna, estetiken, dofterna

Men texterna avvisar mig

Gång på gång

Jag steg ur trollens salar

jag har en revolver i mitt bälte

jag har flaskor i mina händer och mina skor är från rymdstationer