Helgdagar

Jag ville börja skriva igen, men

jag hade inget att säga, så jag slutade

med koffein istället. Det är 50 dagar sen

och jag har fortfarande huvudvärk, jag 

sover dåligt, jag kan inte tänka

Det är hormoner och blodkärlen, koffein har

programmerat om kroppen

Blodkärlen kan inte öppna sig

Det går över, säger de, du

behöver tid. Hur länge? Kanske tre

månader eller så

Jag fortsätter vänta, under tiden dricker

jag varmvatten bara, vill inte trilla dit

på nån annan skit, kamomillte, rooibos etc.

Gick och köpte ost, hade druckit

fyra koppar kaffe den dagen, fick panikångest

i kassakön, aldrig mer den här skiten, tänkte jag

och betalade för osten

Jag hade andnöd, jag vet hur man ska

hantera det där nuförtiden

Första gången jag fick en panikångestattack, jag minns det än

det var på Willys i Borås, jag hade köpt en

madrass innan och det var silverfiskar i

badrummet, jag lagade mat på golvet,

gjorde en massa couscous på den tiden

Jag fattade inte vad som

hände med mig, men nu vet jag

till en tyst lägenhet, alla lampor lyser

men den som bor där är död

Det är jag

En tom kropp, som väntar på

begravning

“Se levande ut”
sa ledaren mellan
tankar av självhat
som ekade i huvudet
som en trasig skiva
när tystnaden lagt sig
som ett hölje över
situationen
Varför var det tyst
bland oss som ju
alltid hade något
att säga
Sen rörelse
I mörkret
Bland träden
“Det är yeti”
sa du

Jag gjorde alltid mitt bästa
Men kanske var jag ond
kanske var det helt enkelt så
och mitt bästa var dåligt
och all världens olycka
förtjänar jag
Jag föddes inte för att följa
och det är svårt ibland
Det är ensamt ibland
Jag ville bara vara som er
Det har jag alltid velat
Kanske hittar jag hem
Kanske en dag

Jag är den första i ledet
till avrättningsmetoden
som jag grundade
Och jag går in
med händerna i fickorna
och ett leende på läpparna
Det var helgen jag dog
Helgen lågorna
konsumerade mig
Men jag återuppstod
Inte som fågel Fenix
som en skadeskjuten duva
med svedda vingar

Tog en cigg
på balkongen
Såg en bil där
utan däck
Frosten hade lagt sig
på dess tak

Jag såg en man i rock nere på Coop
Han köpte varmkorv i kiosken där
Han köpte korv utav helvete där
Gubbarna snackade om kassörskan
Vilket äckel hon var
Men det var mannen i rockens stora kärlek
dom talade illa om
Han brukade gå ut då
gråta sina tårar
Han närmade sig aldrig henne
Han hade problem med dicken
“När ska det gå över” kunde han säga till mig
Om du har tur, aldrig
Han ville ha allt förutbestämt
Allt han drömde blev sant
och inget överraskade honom nånsin
Vad är det för ett jävla liv?
Vill du inte bli förvånad?
Vill du inte vara nödgad
att hålla dig på tårna?
Lära dig, växa, njuta
av världens ovisshet
och alla dess nycker
Naturen är en poet, vet du
inte en ingenjör
och varje rad den skriver
är fulländad

Jag steg in i huset
Vart har du varit
sa dom
Vi har saknat dig
Men ingen hälsade
Dom hängde en elefant
från en kran till den dog
Det var sjukt; inte jag
Jag vaknar på Saturnus ibland
Och jag gråter aldrig
det är bara snöblandat regn
Jag spillde mitt hjärta för henne
Vänta sa hon
det här en bra låt
Min flirt med fullmånen
Ring mig, sa hon, eller dö
Hur var din barndom?
Jo den utspelade sig på planeten jorden
Och själv?
Och där var han igen
Påminnelsen om vad jag aldrig blev
Och där var hon igen
Påminnelsen om vad jag aldrig fick
Hon var sårbar en gång
Har aldrig sett henne så
Varken förr eller senare
Förlåt du
Det var inte meningen 
Men torka dina tårar
Och gå ut till publiken
Det är showtime nu
Ingen tid att förlora 
Jag finns kvar här
Hälsningar
Din fullmåneflirt

Det brinner utav helvete här
Jag försöker släcka
Pärlor av svett forsar ner för pannan
Sotigt ansikte
Eldhärjat hår
Det snöar också
Jag cyklade imorse
Blöt och jävlig
Träffade en kille jag känner
Han sa inte så jävla mycket
Det gör han sällan
Men å andra sidan
han kunde dö när fan som helst
Det var nåt med hjärtat
Knall och fall bara

Jag kommer ihåg i Hagsätra där
Vi lyssnade på Håkan
Hans ord resonerade verkligen med oss då
Vi satt fast i nåt olustigt där
Det var så längesen nu
Åren har bara gått

Jag cyklade hem sen
Blöt igen
Nån hade ordnat till mattan utanför dörren
Varje dag är det nån som fixat till den
Det betyder mycket för mig
Det ska du veta
Vem du än är
Ja det ska du ha jävligt klart för dig

Nu ska jag iväg här igen
Ut i blötsnön
Jag har inga torra skor kvar
Kanske köper jag mig ett par vinterskor
Kanske ett par sådana byxor
man har utanpå
så man slipper bli blöt
Ja, kanske
Vi får se

Jag möter ögon därute
Överallt är dom
Dom säger nåt till mig
Allihopa samma sak
Jag försöker säga detsamma tillbaka
“Det ordnar sig”

Han stapplade fram

genom ett fruset landskap

Kölden letade sig in 

i märgen på honom

Men anade han inte

en värme komma krypande?

Nej, inte såhär

inte utan en fight

Snart där

Ett till steg bara

och ett efter det

och ett till

Du har det här

Det här klarar du

Du klarar ju allt

Han blickade framåt

mot horisonten

Frosten målade allting blått

och massiva berg

av ingenting annat

än snö och is

tornade upp sig 

runt om honom

Och nog såg han

livet han levt ditintills

Inte för att han ville

för att det förväntades

Ända in i döden 

följde han koderna

För sista gången

la han sig till ro

I en grund grotta

knappt värd namnet

Som hans liv

obetydligt

i det stora hela

Hur många stjärnor

hade inte fötts

och hur många 

hade inte dött

opåverkade

av hans framgångar

ovetandes

om hans motgångar

hans år på jorden?

Hans röda täckbyxor

stod i stark kontrast

mot den vita snön

Men snart

var de begravde

och han likaså

Ett minne, och snart

inte ens det

Livet ger

och döden tar

Livet, en vacker lögn

Döden, en bister sanning

Inte minst här

i frostens kungarike

Här, där frosten alltid vinner 

Jag satt på puben va

Det var horor

Och reklamare

Snuskgubbar

Och jag vetefan

Nåt kryp i hörnet

Han stirrade på mig

Obehaglig

Det var visst en spegel

Nåja, glöm det

Nu är det fredag

Eller måndag 

Eller nåt däremellan

Nu jävlar vet du

En bra dag 

att dö på

Och du såg mig

inte dricka allt

Inte sant?

Du såg mig dricka lite

Sen gick jag min väg

Såg en tjej sen

jag flyttar mig närmare 

och säger

du är fin

hon säger

kryp tillbaka 

till under stenen

du kom från

för allas trevnad

och ja, 

det var ett ganska 

långt utlägg faktiskt

Dom ropa upp mig sen

Upp på scen

Din jävla clown

Men vad ska jag göra?

Ska jag trolla för er?

Ska jag dra upp en

kanin ur hatten min?

Ni kan ju den

Ni har ju sett den förr

Ni kan ju alls mina tricks

Nej jag går nog hem istället

Jag går nog hem

Passerade nykära

längs vägen 

Dom hånglande på där

Fint ändå 

men skaffa ett rum nästa gång

Passerade någon 

som låg och spydde

Fint ändå

men skaffa en toalett nästa gång 

“Kompis hur mår du”

sa jag

“Carpe fucking diem, bitch”

sa han

“Häng det på väggen“