Frosten

Han stapplade fram

genom ett fruset landskap

Kölden letade sig in 

i märgen på honom

Men anade han inte

en värme komma krypande?

Nej, inte såhär

inte utan en fight

Snart där

Ett till steg bara

och ett efter det

och ett till

Du har det här

Det här klarar du

Du klarar ju allt

Han blickade framåt

mot horisonten

Frosten målade allting blått

och massiva berg

av ingenting annat

än snö och is

tornade upp sig 

runt om honom

Och nog såg han

livet han levt ditintills

Inte för att han ville

för att det förväntades

Ända in i döden 

följde han koderna

För sista gången

la han sig till ro

I en grund grotta

knappt värd namnet

Som hans liv

obetydligt

i det stora hela

Hur många stjärnor

hade inte fötts

och hur många 

hade inte dött

opåverkade

av hans framgångar

ovetandes

om hans motgångar

hans år på jorden?

Hans röda täckbyxor

stod i stark kontrast

mot den vita snön

Men snart

var de begravde

och han likaså

Ett minne, och snart

inte ens det

Livet ger

och döden tar

Livet, en vacker lögn

Döden, en bister sanning

Inte minst här

i frostens kungarike

Här, där frosten alltid vinner