Domnar

Jag går å hämtar ännu en kopp kaffe

men idag är det som om inget vill hjälpa

Mot ångesten, mot mardrömmarna, mot

alla sömnlösa nätter - jag är ju trött

Bara tydligen inte på rätt sätt

Där ute hör jag ett barn ropa på sin förälder

Klockan är tre och det är som om

den aldrig varit något annat

Och se den här staden vända sig mot mig

sluta sig om mig och att långsamt kvävas

då, de här dunkla små husen, de här

skuggiga, trånga gatorna, jag vet inte

hur mycket mer jag klarar

Meditationen går i stå och jag gör inget

på kvällarna, utom att sitta där

i den tomma lägenheten

Känns som grannarna stirrar på mig

Det var inte över när jag trodde det

Jag börjar förstå min fars mörker & min mors

mörker & alla som kom före dom

Dom rullar ut ett lik nu från porten mittemot

och jag undrar vad det betyder

den här känslan av att vara jagad av

något som kommer inifrån

Men jag dricker kaffet

Solen skiner och det känns hotfullt

Jag har väl trasslat in mig

Känner hur handen domnar nu