Inlägg

Jozo

Jag gick förbi

hennes lägenhet

Vår gamla

Jag såg genom fönstret

skenet av tvn

som målade väggarna

i alla möjliga färger

Jag kan bara föreställa mig

vad hon tittade på

Vår gamla serie?

Färgerna dansade hjärtligt

upp och ner

på fyra väggar

vilka jag en gång

kallade mitt hem


Jag vandrade planlöst vidare

ensam längs snåriga stigar

Jag såg en and där

på en sjö nånstans

med sina fyra andungar

Den saknade ett ben

men gjorde sitt bästa

Jag tänkte på mamma

Eller pappa kanske


Ja, där var jag

ett arrangemang 

av minnen

ständigt samlande


Jag gick hemåt sen

längs långa gator

hem till mina ouppackade

kartonger och påsar

Dom manifesterar

min håglöshet

En hund av bomull

och stoppning

vaktar otröttligt

madrassen på golvet


Jag gjorde en kopp te då

Slog mig ner i köket

Trädkronorna utanför fönstret

rörde sig rytmiskt med vinden

illuminerade av gatlyktornas

gulaktigt rofyllda sken

Dom ville ha nåt sagt

och jag lyssnade

men jag hörde inte

Det var mörkt nu

Ljuset kommer sen


Jag la mig på madrassen

med hörlurarna på

Rösten i öronen

levererade sanningar

till höger och vänster

som slag i magen

Jag kände mig mörbultad


Jag måste somnat sen

För jag vaknade med skräck

övertygad om att döden

kommit för att ta mig

Men där fanns ingen död

bara jag och en hund

jag kallar Jozo

 

litet rastlös

Nu kan jag höra orgeln spela inifrån 

kyrkan, där sitter Hannu och smyger i sig pissljummen Heineken

gott är det fan inte men nog ler han i mjugg

Jag ler inte, jag gråter bakom solbrillorna

jag kan inte dricka för det skapar ångest som annars inte finns där

Jag är litet tvångsmässig men det är ok

jag är litet rastlös men va ska man säga

Stunder

Det finns en del stunder i mitt liv

Som jag aldrig ville skulle ta slut

Stunder jag aldrig släppt taget om

Det finns stunder av förströelse

Det finns märkvärdiga stunder

Det finns även stunder av total oreda

Det finns stunder där jag gjort mitt yttersta

för att lyckas undfly ledan och olusten

När mitt ömtåliga ego varit nära att tillintetgöras

Stunder världen passerat obarmhärtigt förbi

Magstarka konstverk föreställande ett liv

Stunder i universum, stunder av universum

Stunder som för eviga tider är borta 

 

De bästa stunderna är stunder av tyngdlöshet

När man lyckas släppa något man burit på länge

Man lyssnar på Alan Watts eller någon annan

och plötsligt klickar någonting inombords

Man försöker fånga det där, man antecknar

men man vet inte riktigt vad man ska anteckna

man lyssnar igen, förstår plötsligt inte orden

som för en stund sedan var så betydelsefulla

Kanske för att sanningarna finns inom oss

Sanningar som inte baseras på ord eller stunder

Visst?

Jag låg på köksgolvet

Någon pekade på mig

“Du är bra på universum va?”

Det var en smutsig ängel

hon räckte mig sin hand

Hon har sett det förr

Jisses, hon har sett det

“Jag tål inte hur du tittar på mig”

Jag kan springa, jag är snabb

Ingen har nånsin fångat mig

Klockorna ringer för nån annan

Det ringer aldrig till mig

Inte sen jag hitta min far död

Det var längesen jag gav upp

Jag vet inte hur det känns

Man glömmer som bort

Här har du grabben

Gör nu nåt bra av det här

sa dom och vände ryggen till

Din jävla För-Lo-Ra-Re

Jag lutar mig tillbaka

Funderar ett litet slag

Det finns en sanning där

som visst är på min sida
Visst?

Poängen?

Jag hade nå tårdrypande 

melodier och toner på huvet

så som jag ofta har

Och Friman gick bredvid

med en cigg i käften

Får jag ta en cigg, sa jag

Du röker inte, sa han

Jo men kom igen, sa jag

Ok, ska du ha en cigg?

Ta en cigg, sa han

och räckte fram paketet

Men innan jag hann ta en

så knycklade han ihop det

Där har du dina cigg, sa han

och kastade paketet på marken

Jag räckte mig efter det

och han sparkade bort det

Demonstrativt

Jag hade inte fattat poängen

Och det tänkte jag på då

Jag fattar sällan poängen

med nånting egentligen

Satt på trappan & drack kaffe

Satt på trappan & drack kaffe ur

pappmugg från Pressbyrån, då la

nån pengar i kaffet

Det var 2014 på hösten, & min far

hade dött några månader tidigare

Jag var bakis den dagen, hade

sovit hos en främling från krogen

& jag tror hon hette Märta, precis

som Gregers ex

Jag kunde inte låta bli att gråta då

när mynten ploppade ner i kaffet

& han som gjort det var redan borta

med sin Fjällräven-väska

2 kr var det & det räckte inte

till nytt kaffe eller ens nåt annat heller

Kanske

Jag vet inte varför 
jag började gråta
Om det var musiken

Jag tänkte på allt fint 
vilken tur jag haft 
Att det närmade sig
slutet, kanske

Ibland är ett kanske
det bästa svaret man
kan få

Lördagssentimentalitet

Spetsa öronen

Musiken spelar för dig,

hör du den?

Det finns bländande ljus,

kärlek vart du än vänder dig,

och alla världens dörrar

står vidöppna för dig

Så fortsätt röra dig till musiken

och misströsta inte är du snäll

Tuffa tider kommer

och låtar tar slut

Men torka dina tårar,

för snart nog

dansar du igen

Uppmuntran, 

kamratskap

Låt inte fina ord

förbli just det

Valet att sprida kärlek

ligger i dina händer Och du är allsmäktig



Yrsel på Coop

Yrsel på Coop

Liksom spänd, i kroppen

Jag åt pyttipanna sen

hade hälsoångest

Lugnare när jag

ringde samtalet

och efteråt

euforisk

Närmar sig midnatt

Han brukade säga att han skulle dö snart

fan, jag visste inte att han hade rätt


Får lust supa när jag ser mitt ansikte

i spegeln, i slutet blir ju allt borta


Tog en promenad, luktade brandrök

i luften, det var nere på kajen där

Söker mig som alltid ner till kajer


Kommer ihåg kajen, jag bodde i ena

änden och sen i andra

Gick där nere varje dag, som ett spöke


Det närmar sig midnatt nu, och jag glömde

äta middag & månen skiner in genom

sovrumsfönstret

Vet inte vad det är för mening med det


De sa på jobbet “Du har ju problem, men

du är inte lat, det är inte det du är”

Det är nåt annat som är fel med dig

jag vinner alltid

Det är bra nu

en jäger i näven

och ett gäng goda nätter 

i bagaget

Men det hade 

kunnat bli perfekt

Vad saknas mig

En drog

Ett rus

Det ultimata måendet

Dit jag alltid strävat


Det är aldrig så långt borta

Det förefaller så närliggande,

runt hörnet bara

Ett piller bort

Ett blått piller

Eller två

En porrfilm

En komplimang

Snart är Satan tillbaka

Så låt oss njuta

av pausen utan anspråk

Livets vattenhål,

i en öken 

av villkor


Jag har varit nära

att bli galen

fler gånger

än vad jag vill räkna till

Men jag har rest mig upp

lika många gånger,

och bett dom jävlarna

visa vad dom har 

att komma med

Jag är redo för en fight,

och har ni inget mer

så ante det mig

Jag vinner alltid


drömmar

Hej pappa

Hur har du det

där du är?

Här är det fint

Jag sover inget

Igår sköljde jag ner

en propavan med sprit

Jag blev berusad och glad,

istället för trött.

Jag låg i sängen och tänkte,

hade det inte varit gott

med en cigg nu?

Men jag röker ju inte

Sen tänkte jag

jag gör inte så mycket

Jag önskar och drömmer

och hoppas och tror

Men jag gör inte så mycket

Det blir bara misslyckanden

Nåja, jag modifierar drömmen

Igen, igen, och igen

Alla drömmar är uppfyllda till slut

Men lyckan låter vänta på sig

Sen somnade jag

till en drömlös sömn

Och sov bättre än jag gjort på länge

cd-spelare, högtalare

Jag bara ler & gråter inombords

Trott att jag ska dö, ibland

men det var väl aldrig ens nära


Fläkten här, inget vidare

Man drar i ett snöre & en platta

åker ut, tickar

Far tillbaka in efter en stund

Vad fan är det frågan om?

Osar i hela köket, öppnar man fönstret

får man in flugor & annat


Skåningen kom hem full i natt igen

Gasta på frugan sin att hon vänt

sonen emot honom

Var vid halv fyra men jag var

redan vaken, hade svårt att sova

Blixtra för ögonen & jävlades

tjöt i öronen ibland också

som en dov ton

Nog ångest, spänningar

Somna väl vid sex nån gång

Inte så värst trött idag

men tungsint, nedstämd

Bättre, efter powerwalk


Hade sett en film, fick nån låt

på hjärnan, Lou Reed, så jag

beställde i natt, fem CD-skivor

149 kronor på Ginza, har ju

spelare nu, högtalare

Bäste Herr Clown

Sitt bara sitt.
Tänk bara tänk.
Du behöver inte göra mer.
Impulser dyker upp:
”Läs boken i stället.”
”Flytta på lådan där mobilen ligger. Då kan den omöjligt distrahera mig. Borde finnas ett mer optimalt ställe.”
”Kanske är det en kopp te jag behöver. Då kan jag verkligen komma i gång.”
”Borde jag inte fokusera på att njuta? Kanske spela dataspel. Kolla på film. Det finns chips i skafferiet.”
”Stolen känns inte riktigt bra. Borde hitta en ny.”
*googlar*
Tiden går…
8 flikar öppna.
”The best chair for writers!”
Helvete. Inge jävla googlande.
*avslutar googlandet*
Vafan håller jag på med. Är jag en sådan åsna att jag inte kan fokusera.
Jag ska skriva! Punkt.
Så, nu skriver jag.
Äntligen.
Skrivandet flyter på bra.
Här kommer det ännu fler ord.
Ytterligare ord kan läggas till.
I och för sig…om jag nu skriver ”skrivandet flyter på bra”…räknas det som ett skrivande som flyter på bra?
Känns som att fuska.
Och vad var det där med ”här kommer det ännu fler ord”?
Rent av pajaserier att kalla det för skrivande.
En clown är vad du är!
Unge skribenten sysslar med clownerier! Jodå. Idel clownerier!

*här lämnade skribenten skrivbordet för att hämta chips i skafferiet*

20210803 - ur den blåa anteckningsboken III

Det var på julafton och jag sökte jobb

på ett lager, de såg

förolämpade ut, sa

“Chefen är inte här” &

“Försök efter nyår”

Jag gick hemåt, snön knarrade

under mina skor, jag passerade

bangården, Cementa på kajen där

Isbrytarna

Det var mystiskt i luften & himlen

liknade en akvarellmålning, mörka

blåa & lila skiftningar, & så ett

orange sken

över järnverket

Det blåste motvind

Den här staden var ofta hemsökt

av motvind, den drog rakt in

från havet


Jag var i en främmande stad igen

en stad under rymden, utlämnad åt

de nordliga vidderna

Det var här jag vuxit upp och det var

en främmande stad, mina

skuldkänslor tog över, när jag

tänkte på dem jag lämnat bakom mig


Jag satt på mitt rum, frös, tyckte det

var så

tyst

Små snöflingor föll i det gula skenet

från gatlyktan

Jag bara satt där, jag hade ingen

bok & jag öppnade fönstret

Ett svagt brus från järnverket

över träkåkarnas tak

Där ute på den mörka älven

blinkade lysbojen rött &

snöflingorna föll, genom det

gula skenet, så grep vinden

tag i dem fick dem att stanna upp

byta riktning, innan de slutligen

föll igen


“Världen uppmuntrar oss att

följa våra drömmar men

buddhismen lär oss

att vakna”


Kall luft strömmade in i rummet

Jag kände yrsel, en anspänning

svindel, nackspärr

Många saker

Jag stängde fönstret och la mig


Jag skulle fylla 40 & var dumpad

arbetslös & bodde hos min mor & jag

kände mig

lycklig

“Hur kan jag vara lycklig?”

Och jag var inte sugen på en öl eller fem

och telefonen var tyst men jag var

lycklig

Varför var jag lycklig?


Jag fastade två dagar i veckan

gick till min fars grav

Kyrkogården var täckt av snö

kunde inte hitta hans grav

och jag frös om fingrarna & hundägarna

gjorde mig på dåligt humör

Jag var hungrig den dagen & pissnödig


Det här tåget dök upp, stod där plötsligt

med mullrande dieselmotor & så denna

eldvagn, rykte eld ur den, hade kommit

ur masugnen

Nu skulle de växla spår