20210803 - ur den blåa anteckningsboken III

Det var på julafton och jag sökte jobb

på ett lager, de såg

förolämpade ut, sa

“Chefen är inte här” &

“Försök efter nyår”

Jag gick hemåt, snön knarrade

under mina skor, jag passerade

bangården, Cementa på kajen där

Isbrytarna

Det var mystiskt i luften & himlen

liknade en akvarellmålning, mörka

blåa & lila skiftningar, & så ett

orange sken

över järnverket

Det blåste motvind

Den här staden var ofta hemsökt

av motvind, den drog rakt in

från havet

Jag var i en främmande stad igen

en stad under rymden, utlämnad åt

de nordliga vidderna

Det var här jag vuxit upp och det var

en främmande stad, mina

skuldkänslor tog över, när jag

tänkte på dem jag lämnat bakom mig

Jag satt på mitt rum, frös, tyckte det

var så

tyst

Små snöflingor föll i det gula skenet

från gatlyktan

Jag bara satt där, jag hade ingen

bok & jag öppnade fönstret

Ett svagt brus från järnverket

över träkåkarnas tak

Där ute på den mörka älven

blinkade lysbojen rött &

snöflingorna föll, genom det

gula skenet, så grep vinden

tag i dem fick dem att stanna upp

byta riktning, innan de slutligen

föll igen

“Världen uppmuntrar oss att

följa våra drömmar men

buddhismen lär oss

att vakna”

Kall luft strömmade in i rummet

Jag kände yrsel, en anspänning

svindel, nackspärr

Många saker

Jag stängde fönstret och la mig

Jag skulle fylla 40 & var dumpad

arbetslös & bodde hos min mor & jag

kände mig

lycklig

“Hur kan jag vara lycklig?”

Och jag var inte sugen på en öl eller fem

och telefonen var tyst men jag var

lycklig

Varför var jag lycklig?

Jag fastade två dagar i veckan

gick till min fars grav

Kyrkogården var täckt av snö

kunde inte hitta hans grav

och jag frös om fingrarna & hundägarna

gjorde mig på dåligt humör

Jag var hungrig den dagen & pissnödig

Det här tåget dök upp, stod där plötsligt

med mullrande dieselmotor & så denna

eldvagn, rykte eld ur den, hade kommit

ur masugnen

Nu skulle de växla spår