Helgdagar

Kom hem en dag och dörren

var bortmonterad, spisen

också borta, kylskåpet; tompaketen

stod på diskbänken, bönburkarna

nån folköl

“Du är vräkt”, låg en lapp

på köksbordet

Packade väskan, jag var rätt

uppriven, tog en sista titt

Fick inte med mig allt förstås

Började gråta sen, ute på gården

julbelysningen blinkade i fönstren

Hade varit försenad med hyran

väntat på soc i flera månader

En bil kom, jag torkade tårarna då

var rätt frusen och

ringde farsan, var bara och komma

sa han. Han var full, öppna med

en öl i handen

Jag tog upp en folköl ur väskan

och såg på teve med farsan, vad

det nu var, Så ska det låta, det var

med Peter Harryson då eller vad fan

han heter. Sov rätt dåligt den

natten, hade madrassen på

golvet bara, dragit med mig den

Försökte ringa soc igen dagarna därpå

Deras telefonkösystem bestod av

en röst som sa “Just nu är det

många som ringer”, det var i Luleå

det här där jag kommer från

och rösten prata norrbottniska

sen spela de Pachelbel Kanon i D

i midi-ljud, lät förjävligt det där, när

låten kom till sitt slut, blev det

tyst, man fick vänta

Man visste inte om samtalet

brutits eller vad, det var

bara tyst

Till saken hör att min mobil glappade, jag

var tvungen hålla ihop de

två halvorna med ett hårt grepp

i annat fall bröts mottagningen

och gjorde den det fick man ringa igen, och

så hade jag på nytt hamnat längst bak i kön jag inte

visste hur lång den var. Nu, eftersom

det var tyst, var jag osäker på om

jag var kvar i kön eller om mottagningen

brutits. Svettig i handen, och den värkte

jag vågade inte kolla, vankade med

luren mot kinden - då ringde det

plötsligt, rakt i örat på mig, det 

var brorsan, “Vafan ringer du för”

“Vafan är det med dig hörde du bor hos

farsan nu din jävla mupp”

“Schluuta”

Förjävligt det där, till jag kom på

att jag kunde surra in mobilen i tejp

På soc sa de då bara “din ansökan är mottagen”

och “en kallelse kommer skickas ut”

Det brinner en skola, här

Staden dimmig av

brandröken, den slingrar

sig likt sorgsna

andar mellan husen

Luktar brand, tjära, som förr om åren

när lärarna tog ut oss

i skogen

Fick möta en utklädd periodare

som eldade och berättade

om gamla tider, storögda

lyssnade vi, nåt tält i djurhud

Torkat kött, bjöds på

I väskorna: choklad & mackor

kexchoklad, kanelbullar

Det är så mycket som försvunnit

Känner för att dricka igen

när man får bluesen, solen

gassar igen, gör mig deprimerad

Ibland när jag talat med

någon, känns det som

jag korrumperat mig

själv, uppfunnit saker i stunden

som jag kan säga och som

inte ska skära sig alltför

mycket med det den andra

förväntar sig. Saker som jag

kanske tyckte då men som jag

i efterhand kan stå helt

främmande inför. De gamla

meditationsmästarna, ska inte

ha sagt mycket, de involverade

sig inte i andras drama, och

när man tänker efter, vad

finns det att säga

egentligen, som inte redan

har sagts, som inte redan

sägs hela tiden. Spyless det

Har en flaska vin på kylning

Det vet jag inte, vad som händer

med den, kanske man får

främmande, att man då

ställer fram den, 69 kronors-flaskan

"voilà madame/monsieur, jag

tänkte använda den som

ljusstake sen”

Jag tror inte jag tycker något

egentligen, inte är det mycket

i alla fall, jag måste övertyga mig

om att det jag säger, ens är

värt att säga, haha, jag bara

snackar en massa skit, jag

känner mig inte, eller, snarare

det jag känner, ändras från

ögonblick till ögonblick, snabbare

än en… jag tänker på en slags

elektrisk varelse, som rör sig

irrationellt över en stor yta, än

här än där, ryckiga, hetsiga rörelser

försvinner bakom en pelare, kommer

fram igen

Skräcken i det

Jag kunde vakna på madrassen i min

fars vardagsrum och bara vilja ut

gå gå, bakfyllans gula sjuka himmel

Mina fingrar som stacks kallt och magen

hopsnörd av ångest. Som om något

var berövat mig. Jag hade stulit av

mig själv. Notan levererad av en

bister man i svart kostym, kistbäraren

en hårtest klistrad mot

den bleksvettiga pannan, han

grinade mot mig

i spegeln, mager, plågad

han tackade nej till mat

och gav mig heller inget

Svart under ögonen av

sömnbrist och paranoia

Till min far

bankade på toalettdörren, undrade

om jag sökt några jobb

Jag gick ut då, på gatorna

Jag gick under gatlyktorna, som sjöng

men inte för mig, jag hörde bara

malmtågen yla. Sjön rykte

vid järnverket och vart jag

än vände mig, såg jag

bara mig själv

Jag minns när det var 30 minus

och jag undrade om min far

skulle låna ut sin rock. Jag bodde

hos honom då, jag väntade

på soc och jag skrev. När

jag kom åt. Jag var alltid antingen

full eller bakis, drack allt jag

kom över, min fars sprit. Jag vaknade

varje morgon med kalla fingrar

som stacks. I köket hörde

jag min far steka ägg.

Åskan kom nu på eftermiddagen

Igår regnade det, det var midsommar

Jag tvättade kläder och tog en

snabb promenad, jag mediterade

Jag läste poesi och drack kaffe

Kaffet var inte bra idag, vattnigt

Fåglar jag såg: kajor, kråkor, skator

en och annan mås, sädesärla, men

inga tornseglare, inte vad jag minns

Det var nån som stod med motorn på

tomgång här utanför, få saker kan reta upp

mig så mycket, som ljudet av en

motor på tomgång, liksom kör

för i helvete eller stanna, men bestäm dig

Jag kunde sitta på Savoy, kaffekoppen

tom, redan använt min påtår och därute

på Storgatan blåste snön. Vad nu? Jag

föreställde mig att gå ut känna iskristallerna

som nålar mot huden. När han i filmen

satte pistolen mot tinningen och försökte

trycka av, förstod jag honom så väl. Jag

kunde inte se bortom det här ögonblicket

jag såg inget komma sen

Och nu är det sen och jag ska dammsuga

skura, det blir dammigt fort igen. En fågel

flög in i rutan häromdagen, det var en

koltrast, men den vände bara och

flög vidare och det gjorde mig gott

att se. Såg en död grävling invid

vägkanten på promenaden idag, ögonen

öppna i en sista blick, det såg så

sorgligt ut. Solen kom fram sen när

åskan passerat, blev tom

på något sätt, tyckte det

kunde få vara mulet hela helgen

Solen är en sådan bråkmakare

liksom en typ som sätter ögat

mot fönstret och säger, nå få se nu då