20210708 - vänta på soc i Luleå

Kom hem en dag och dörren

var bortmonterad, spisen

också borta, kylskåpet; tompaketen

stod på diskbänken, bönburkarna

nån folköl

“Du är vräkt”, låg en lapp

på köksbordet

Packade väskan, jag var rätt

uppriven, tog en sista titt

Fick inte med mig allt förstås

Började gråta sen, ute på gården

julbelysningen blinkade i fönstren

Hade varit försenad med hyran

väntat på soc i flera månader

En bil kom, jag torkade tårarna då

var rätt frusen och

ringde farsan, var bara och komma

sa han. Han var full, öppna med

en öl i handen

Jag tog upp en folköl ur väskan

och såg på teve med farsan, vad

det nu var, Så ska det låta, det var

med Peter Harryson då eller vad fan

han heter. Sov rätt dåligt den

natten, hade madrassen på

golvet bara, dragit med mig den

Försökte ringa soc igen dagarna därpå

Deras telefonkösystem bestod av

en röst som sa “Just nu är det

många som ringer”, det var i Luleå

det här där jag kommer från

och rösten prata norrbottniska

sen spela de Pachelbel Kanon i D

i midi-ljud, lät förjävligt det där, när

låten kom till sitt slut, blev det

tyst, man fick vänta

Man visste inte om samtalet

brutits eller vad, det var

bara tyst

Till saken hör att min mobil glappade, jag

var tvungen hålla ihop de

två halvorna med ett hårt grepp

i annat fall bröts mottagningen

och gjorde den det fick man ringa igen, och

så hade jag på nytt hamnat längst bak i kön jag inte

visste hur lång den var. Nu, eftersom

det var tyst, var jag osäker på om

jag var kvar i kön eller om mottagningen

brutits. Svettig i handen, och den värkte

jag vågade inte kolla, vankade med

luren mot kinden - då ringde det

plötsligt, rakt i örat på mig, det 

var brorsan, “Vafan ringer du för”

“Vafan är det med dig hörde du bor hos

farsan nu din jävla mupp”

“Schluuta”

Förjävligt det där, till jag kom på

att jag kunde surra in mobilen i tejp

På soc sa de då bara “din ansökan är mottagen”

och “en kallelse kommer skickas ut”