Det är mars, det är april
men det är inte
vårens årstid
det är sjukdomens
den som långsamt
fräter sönder
det jag fått för mig
var beständigt
De har hällt grus på trottoaren
hela vägen
till Coop, små hårda korn
i den smutsiga snön
En eldsflamma som
stiger ut ur ett rör
därborta i industrin
aldrig begripit vad det är
de sysslar
med där, snön som ett pulver idag
och det är stålgrått i luften
Så ska hon ha
en liter mjölk, Hennings formfranska fiskpinnar, jasminris, ångest
Vaknade upp och solen sken bakom persiennen
klockan var runt nio så allt det bästa hade inte hänt än
så lite granola till frukost men först
en rask promenad, femton minuter i en riktning
och så samma väg tillbaka
inga hörlurar, bara jag och trafiken
På Clas Ohlson sen och köpte senaste ljusslingan
de känner mig där, lampkingen
köper ljusslingor, el-ljus, tändstickor, stearinljus, värmeljus
en och annan kontakt
sen en kopp kaffe på Pressbyrån
Vad tycker de om mig, vad tycker de om mig på riktigt?
Det vet man inte
Kör gulbrillorna nu, riktig tomte såklart
en clown i jeansjacka och boots
tar mig ut ur centrum, upp på en kulle och sen tittar jag ned mot stan
ser Coop och ÖoB, kyrkan, klocktornen, här stod ryssen
en gång i tiden och bombarderade stan
Nej inte här, längre bort, det är grym energi där
och fåglarna är tysta, väntar väl på nåt övernaturligt, nåt rastlöst väsen
som springer omkring där i skogen, kan väl inte göra så mycket egentligen
men får en och må skit och bli riktigt trött på livet
Dags och gå hem, se en film, kanske nåt med spänning
och bilar som exploderar
Var länge sen jag såg nåt sånt
Men först lite rooibos
För nu faller skymningen och den första stjärnan träder fram
Född 1947 i Svanstein, nära finska
gränsen
himlen brinner över älven
Bodde i 13 år i Luleå, varje dag
gick till hamnen
tittade på båtarna där
Älven stor, så nära havet
Kom aldrig riktigt
i arbete och på Arbetsförmedlingen
kunde de inte hjälpa
Trodde Stockholm var som Luleå
men det var
helt annorlunda
och jag kände mig
fortfarande förföljd
Det är kallt därute
han har utsikt mot
stålverket som reser sig över
en gråbrun skog
en grå sjö som ett öga
där isen aldrig lägger sig
Han har tagit fantastiska foton
från sin tvåa på Edeforsgatan
masugnen svart mot
en brandgul himmel med
strimmiga blåa moln
skimrande eldsflammor från svunna tider
Men idag är allt grått, sjukt
Vinterstilla
Han sover middag
Sen han slutade med förhoppning & dröm
tar sömnen kroppen tillbaka
och han ser existensen nu
i ett annat ljus, grå & tung
Allt det brandgula har tonat bort
En mystisk maskin landar
i en glänta
men det vet han inget om
där han ligger ovanpå
sin bäddade säng & sover middag
Och han skulle le överseende
som de en gång gjorde mot honom om du berättade om den
En gång skrev jag en novell som
utspelade sig i Juoksengi
vid finska gränsen
omkring jul
Nästa dag gick jag ut på isen
Det är svårt med de finska svenska orden
Trafiken på Bergnäsbron instängd
i en stor tystnad
Och Orions bälte håller upp världsrymden
Radion spelar finska sånger
jag vill vara en sofistikerad typ
men det är svårt
när magen
krånglar
Det vanliga dividerandet
ska jag vara där
10.30 eller 11.30
och kaffet kokar
ner i stekpannan med äggen
Min granne ropar några ord
till figuren på skärmen
Plantorna verkar trivas på solens bakgård
Fläkten brusar som ett
skepp som inte tar
sig nånstans
Timern skriker i mina öron
och jag vill känna det
som bergen känner
den klättrande grönskan
paradisfåglar som sjunger & en eremit
som spelar trummor
Jag ser dem från mitt smala köksfönster
där mina plantor trivs så väl
Står i mitt oväsen på solens bakgård
ser orörliga jättar marschera förbi
Nu klistrar den nylagda asfalten
under skosulorna, svart, ryker i regnet
Det är efterlängtat, regnet
Vi är som på en centralstation
där vi ska alla med olika tåg
Vi samlas på en bänk, en stund
byter några ord
Och sen reser vi oss, en efter en
säger adjö och går åt olika håll
Och fast vi säger "Vi ses"
vet vi att vi aldrig mer ska träffas
Hamnvägen i röd solnedgång, rälsen
bangården
som blänker i blod, graffiti
De säljer knark utanför Statoil, de
målar, jag hämtar paket
och levererar dem till rätt adresser
bilar som speedar iväg, man går in
på en bakgata
och tror man ska bli skjuten
men det är en mobil killen håller i
På Coop och tror man ska bli rånad
eller i bästa fall betraktad
börjar gråta vid frysdisken
minns senaste alien abduction Någon sa mig
att måsar är flyttfåglar
men jag har aldrig sett de packa väskan
som jag packat väskan
jag har flyttat många gånger
Kanske det jag ska göra, skriva
en bok om när jag flyttade till
Staden och satt på golvet och åt
Låg på golvet och sov
Varje dag gick jag till jobbet
och tänkte på en som
jag var kär i för länge sen
Tankar
för mycket tankar tröttar ut en
Jag hade kommit till Staden
för att glömma på sätt och vis
inte för att minnas
men det blev tvärtom
Byggställningar, målare på gården
Regn som faller från
en övernaturlig himmel
I september sen: himlen är blådisig
kaliforniskt orörlig, hettan, vill inte tänka på den
i bussen Några som pratar
amerikanska och en som pratar svengelska
fälten breder ut sig skoningslöst
anfaller på alla fronter, det finns
ingenstans att gömma sig på ett fält
Tänk och åka tillbaka i tiden få se en riktig match mellan kanada och sovjet
Margareta
Hahaha ja det hade varit nåt
På plats i nån sovjetisk arena
Du har skickat Idag kl. 11:10
ja ryskt te och vodka i pauserna
kallt och dragit
rök kommer ut munnen när man andas
Margareta
Röda stjärnan och hammarn och skäran här å var
Du har skickat Idag kl. 11:17
Hahaha ja stor jävla bild på Stalin i taket
Margareta
Portföljer som byter händer
Du har skickat Idag kl. 11:17
folk står och trycker i klungor
uppskjutna axlar i kylan, svårtydda hånfulla leenden när man råkar möta nåns blick
misstänkta KGB-agenter
skinnjackor och pälsmössor
Margareta har skickat Idag kl. 11:22
Snön ligger tung utanför
Mörkt och grått
Militärlastbilar drar förbi
Propagandaposters
Utländska spioner i varje hörn
Men arenan är fredad här är alla vänner
Bland dom som håller på samma lag
Du har skickat Idag kl. 11:33
Jag tror vi har en novell
eller med mer pengar: en film
vi skriver ihop ett manus och så tigger vi pengar av företag och crowdfunding
huvudperosnen: försupen journalist som skall rapportera om matchen
typ wennerholm i Aftonbladet fast försupen
https://www.aftonbladet.se/av/mats-wennerholm
vi behöver en trovärdig man som kan spela honom
desillusionerad
men ibland när hockeyn glänser på isen då kan han känna något som liknar lycka
han är där i sovjet ser matchen sen åker han till Luleå och ser en match
och det händer inte så mkt men man ska liksom förstå att här är det något symboliskt mellan raderna
kaffet är kallt och cigaretterna fuktiga
ex frugan ringer ibland de har skilt sig men talar ändå varmt med varandra
han har ett hjärta av guld men han är tyvärr för slarvig och rastlös för att leva med
han sitter i slutet på nåt kafé och rör om i kaffet
bilden tonar över i svart men ljudet spelar vidare man hör skeden klinga i koppen
servritrisen slamrar med disken
eftertexterna rullar till den här låten
De spelar pop popi topp pop
i högtalarna och flickan i kassan
blänger surt på mig när jag
beställer, "ah förlåt", tänker jag
Alltid, tydligen, på kurs mot
världen Väskan på golvet
nedanför stolen
Flyttar för att komma undan
det plågsamma i natten
alien abduction skrivet i pannan
inte ens i Rågsved fick jag vara ifred
från kråkorna
Jag har haft många ansikten
jag har sett ut ur många ögon
Allting är alltid här
Jag låg i soffan igår och tittade på hockey, bläddrade mellan matcherna, tänkte “borde jag läsa”, tänkte jag, men nej, jag kollar vidare, jag såg på hockey till klockan blev 23.40 ungefär. Då gjorde Skellefteå mål och förlängningen tog slut.
Jag sitter i New York
när jag gör dessa anteckningar
Jag sitter på Manhattan, U.S.A.
United States of America
där sitter jag
på en bakgata
invid en soptunna
Det är en man här med mig
och han slutar inte prata
men jag har slutat lyssna
Han har redan visat mig
sin revolver
Nu ska jag berätta vad som hände
Det snöade när jag kom till New York. Snön föll oavbrutet, bildade is på trottoarerna. Jag steg ur bilen. Eftersom jag var orolig att chauffören skulle gasa iväg, lämnade jag dörren öppen. Jag tog min väska ur bagageluckan. "Goodbye and thank you”, han såg på mig med en neutral min som jag hade svårt att förstå. “Har jag förargat honom på något sätt?” Jag smällde igen dörren, för i den situationen fanns det inget annat att göra, och bilen rullade iväg, sladdade till i snön och försvann med sina röda baklyktor lysande. “Husen är så höga här och det finns ingenstans att gömma sig. Fönster efter fönster som spionerande ögon.” Med ens insåg jag att jag begått ett misstag.
Jag klättrade uppför trapporna, vinden tjöt i ventilerna. Jag knackade på dörren. “Hello I’m gonna live here.” “Welcome.” “Thanks.” Killen visade mig till mitt rum. “This is where you’re gonna sleep.” Han lämnade mig ensam och jag packade upp väskan. Hur länge bodde jag där? Några månader. Gick nån kurs jag skulle få betala dyrt för sen när CSN ville ha tillbaka sina pengar. På kvällarna satt de andra i köket och snackade. Jag satt med dem ibland, men det var svårt för jag var nykterist på den tiden. “Don’t you want a beer?” Jag log dumt och sa nej tack. Jag drack mitt te, alltid svart te. “Don’t you get sleeping problems?” “I don’t know.” De skrattade gott. “De tror jag skämtar”, tänkte jag. Sanningen var att jag inte visste sånt då.
Det var verkligen kallt den vintern, värmepannan pajade, jag använde dubbla täcken och en filt och jag frös ändå. Och därute hörde jag tunnelbanan mullra förbi, den passerade precis utanför mitt fönster. Jag vaknade ofta av mardrömmar och såg ibland skrämmande gestalter intill mig. Vid ett sånt tillfälle satte jag mig upp i sängen. Jag kunde höra ett tunnelbanetåg närma sig, och jag kikade ut genom fönstret, fick ögonkontakt med en tjej som satt där på tåget, alldeles ensam i en lysande rektangel. Och för ett ögonblick var världen vacker igen eftersom ingen av oss dolde sin sårbarhet för den andra och det fanns medkänsla i hur vi såg på varandra, och så var tåget borta och allt blev svart igen. Och dagen efter var jag tillbaka på de hala trottoarerna. Jag trodde att jag inte skulle klara det länge till, stod i telefonkiosken och pratade med dem där hemma. “Ja jag mår toppen, hur är det med er?” Men jag hade mått dåligt när jag varit där också. Det tycktes helt enkelt som om det var meningen att jag skulle må dåligt, och om jag för en gångs skull inte gjorde det, uppfann jag något så att jag skulle göra det.
Men nu var jag i New York och jag fick inget skrivet, inga dikter, ingen inspiration. Orkade knappt skriva dagbok. “Det borde vara tvärtom”, tänkte jag. “Istället för dåligt borde det vara bra.”
Solen lyser varm & orange
Det är en fin kväll
och det vore synd att gråta
Jag minns när jag kunde
lösa alla mina problem
genom att dricka några öl
Känns som det är länge nu
som jag haft känslan
av att allt var för länge sen
Jag kan inte ens säga att
livet inte blev som jag tänkt
för jag hade inte tänkt nåt
Men det är en fin kväll
och jag kanske ändå kommer gråta