Helgdagar

du känner inte mig

det är därför jag gillar dig

eller du mig förresten

jag går på lina

men jag är gymnast

allt du älskar

kommer lämna dig

och ibland 

är olusten övergående

varför kan det inte 

alltid vara så?

som jag har strävat

och vilken strävan sen

och alla mina alster

må dom brinna på bål

ta med er korven

och chokladen

men festen

den blir kort

vänta

jag kände nåt

det gick över

det gör det alltid

och kärleken återvänder

det gör den  alltid

Kaffe och en räkmacka 

på uteserveringen

och solen skiner

jag gillar det livet och 

de spelar pop popi topp pop

eller vad fan den heter

Det är fint det, tanten

klagar på volymen

även om hon uppskattar 

att de spelar musik

från hennes ungdom 

Jag dricker upp och går

vidare, elegant sådär bara

Det är sommar

fotbolls-EM börjar

på fredag, det ser

jag framemot, och Håkan

nästa sommar, på

Ullevi självklart, jag 

och syrran har

biljetter, däremellan 

en hel hockeysäsong

Jag tänker på några rader

av Håkan och blundar 

bakom solbrillorna, ler

mot solen för jag älskar den

Det regnade i natt

började redan på kvällen

blev alldeles mörkt

Hade varit sol sedan

jag kom, en vecka

alltså, gassande sol

Högtryck eller vad fan

det heter. Man blir

less på det

också till slut

Tornseglarna, sitter och

ser på dem, sitter

på balkongen

De gör loopar i

luften, skriker

Har ett speciellt

skri, vet väl det

finns människor

som stör sig på

det med, men jag

tycker de är

fantastiska, tornseglarna

Minns sommarkvällar

när jag satt på farsans

balkong och kolla

på dem, himlen

alldeles klar, lila röd

tyst, stilla, ett tätnande blått

dunkel mellan höghusen

Så tornseglarna

Fulla av liv är de, jag

satt där bara, kollade

Har alltid saknat

de där sommarkvällarna

sitta sådär på balkongen

Nu kan jag göra det igen

Det var fint

Mycket känslor

Folk som håller tal

Tjejer som grinar

Och man känner nåt

långt där inne

Svagt, svagt

men man slår bort det,

givetvis

Sen blir man bästa polare

med bordsgrannen

Man ska hälsa på varann

Man ska inte glömma varann

Man ska göra ditten

Man ska göra datten

Det blir inget av det såklart

Men det är fint

så länge det varar

jag ville berätta till dig

Jag kände en kille

vars hår såg ut som Frankrike 

Han drack t-röd

och rökte kökskryddor

Och jag tänkte på

det här med 

spermien som vann

Det verkar inte 

betyda så mycket 

Man skrattar och man har roligt

och man trivs och man domderar

och man vet inte 

vem fan man är längre

men snart kommer olyckan igen

sömnlösa nätter och ångest

och man vet precis vem man är

Man är spermien som vann 

Jag tänker inte på dig alltid

Men när jag gör det

Ja va ska man säga

Det kändes aldrig rätt

Men det blev säkert rätt

Han hade fått den gratis
en flaska handsprit, på Clas Ohlson
Lyrisk över det, han visa upp för mig
läste på etiketten
"Dödar 99 % av bakterierna"
entusiastisk
Stoppa ned den i fickan igen
Dyster plötsligt
såg bort i fjärran
"Va ska man göra", sa han
liksom för sig själv
på utandning, uppgivet
Som farsan brukade säga: "Va ska man säga"
Ja, va ska man säga, va ska man göra

Inne i stan, går förbi våran gamla port

Vinden drar in under jackan

får mig känna mig ensam

Och den där känslan när man bor

långt ut, att behöva hinna med

sista tåget

Blir aldrig full längre förrän

jag kommit hem

Kanske för sent att leva lycklig

men inte att dö med stil;

bara ligga kvar på madrassen

låta flaskan falla

Och lakanen kallfuktiga av paranoia

Det behövs inte mycket, hade en

dröm att… det spelar ingen roll förresten

Jag tittar på porr istället, ser

två primater som parar sig och

därute fladdrar ett avspärrningsband

i vinden, såg när de gav upp på han

drog filten över ansiktet

Köksklockan hade stannat på samma slag liksom i takt med hjärtat

Skulle så gärna ta en riktig

bläcka, sådär så man är

förstörd i flera dagar sen

Och så, en ny, precis när man

kravlat ut på andra sidan, som en

smäll på käften en natt i Högdalen 2014

Blev alldeles svart för 

ett ögonblick, jag glömmer allt

precis allt, när jag kan stå igen

kommer jag inte ihåg vad det nu

var jag lärt mig, om det ens fanns

något. Det går inte höja sig över

det meningslösa i en sådan handling

Saknar, till och med tomheten

på måndag, den tysta gråten

i jobbtoalettens spegel, rastlösheten

Ja, jag tror på Gud men kanske

inte att han lyssnar.

Snart är det hockey-VM, då
sitter jag bänkad
hoppas på jobbschemat, att
det ska klaffa, det blir väl te
kaffe, några koppar, kanske
en och annan bakelse, nån macka

Kommer ihåg, när jag var
liten grabb, brukade se
med farsan, all sport, egentligen
Skidor, fotboll, man kunde gå ut
på gården sen, utklädd till
fotbollsspelare, jag var ensam
men jag hade en boll, jag var inte
gammal, fyra kanske? Sen
när jag blev äldre, vi
spelade innebandy på gatan
fick lyfta på målen när bilarna
kom, då hade man roligt

Tror på Sverige i finalen, och att
restriktionerna ska ha lättat då, den
här dimman, den börjar bli
tröttsam? Då kan man se på
lokal, kanske äta, men ingen öl, har
varit helnykter sen 11 september
Blir väl ett år, kanske aldrig mer

Har du cigg? Frågade jag en kvinna Jag hade sett henne förr På akuten Hon sövde ner mig Och gav mitt hjärta elchocker ”Visst” sa hon och räckte mig en Det var igår i gränslandet till lycklig Idag ser jag spindlar i periferin som en föraning om hur natten kommer bli Så många visor har jag läst om smärtan och mörkret under fredlösa nätter jag har haft fler än jag kan räkna till Men solen går alltid upp igen och fåglarna sjunger sina galenskaps visor ännu en vacker dag

Imorgon börjar väktarutbildning ett. Sjuttiotvå timmar med meningslösa gruppuppgifter och interaktiva föreläsningar. Äntligen ska vi få kunskapen att när man är ute på jobb kan man inte plocka på sig prylar; röka i personalrummet; strunta i arbetsuppgifterna; styra upp en kräftskiva, och en uppsjö likartade aktiviteter. Tänker spendera tiden att öva på min meditation. Troligen kommer det dock inte gå. Varför? Jo, de INTERAKTIVA föreläsningarna. Jesus fukkin Kristus.

         Idag är i alla fall söndag. Vädret? Jodå  man vet knappt om asfalten är himlen eller himlen är asfalten. Gott så.

         Skulle behöva gå ut och gå. Viktmätaren uppvisar en negativ trend. Väntar på det goda vädret. Till sommaren kan man traska hela dagarna. Ja, inte när man jobbar. Men de lediga dagarna.

Funderar om jag ska möblera om. Flytta över sängen till andra sidan rummet. Varför? Jamen, det är nå jävla brum från väggen. Troligen har grannen sitt kök på andra sidan väggen. Man ligger helt enkelt vägg i vägg med ett kylskåp. Känns inte anständigt.

         Problemet är att skrivbordet hamnar längre in i rummet. Det är ingen höjdare. Man vill skriva och läsa i närhet till världen utanför. Eller vill man det? Stephen King sitter i ett hörn och stirrar in i väggen. Författaren i Bergmans film ”Såsom i en spegel" har också skrivbordet i mitten av rummet. Ett bra avstånd från fönstret. Kan han, kan väl jag?

Hade suttit fint med någon pralin nu.

Att se havet i taket

en gammal man dricker öl

en kvinna som tar min hand

Jag gråter

allt som döden tagit Det är bara ett trick

På tåget, ser

solen skina över sjön

över trädtopparna

Om det finns en himmel vill jag dit

Jag tänkte på masugnen
hur den hotfullt tornade upp sig
mot en himmel som aldrig brytt sig
och hur viktig den var
när vi var barn
Alla teckningar vi gjorde
Alla lekar vi lekte
Hur vi dyrkade den
Och bakom malmsotiga dörrar
bodde alla vi barn vars fäder
gav sina liv till masugnen
för att vi skulle få leva våra

Och jag tänkte på en annan grej
På mitt hjärta
som aldrig fått säga sitt
och som protesterat
och sagt åt mig
när nog får vara nog
Och jag tänkte på
hur allting hör ihop

Jag brukar studera den ibland
Masugnen
Svaren döljer sig därinne nånstans
bland väderbitna män och kvinnor
som håller staden vid liv
Dom är hjältar förstås
Och kanske var det dom
vi dyrkade egentligen

Solen visade sig idag.

Det skulle så klart folk ta vara på.

Borde man förstått.

En del vrider upp persiennerna när solen kommer fram.

Jag vrider ner dem.

Säger att jag får ögonmigrän.

Detta har däremot bara hänt en gång, men likväl var det ingen rolig upplevelse.

Vänner hör av sig, vill ut och cykla.

Jag tackade ja, inte för att jag ville, utan för att det kändes fel att säga nej en sådan här dag.

Jag orkade inte komma på ännu en lögn till motivering.

Någon gång måste man tacka ja.

Väl ute på cykelturen så var det ändå trevligt.

Ingen som tutade.

Ingen som försökte köra en av vägen.

Ingen som vevade ner rutan och ropade ”ERA ÄCKLIGA CYKLISTSVIN!!!”.

En bra dag.

Vi köpte glass efteråt.

Det var gott.

Men nästa gång svarar jag inte.