20210520 - Fiktionen

Inne i stan, går förbi våran gamla port

Vinden drar in under jackan

får mig känna mig ensam

Och den där känslan när man bor

långt ut, att behöva hinna med

sista tåget

Blir aldrig full längre förrän

jag kommit hem

Kanske för sent att leva lycklig

men inte att dö med stil;

bara ligga kvar på madrassen

låta flaskan falla

Och lakanen kallfuktiga av paranoia

Det behövs inte mycket, hade en

dröm att… det spelar ingen roll förresten

Jag tittar på porr istället, ser

två primater som parar sig och

därute fladdrar ett avspärrningsband

i vinden, såg när de gav upp på han

drog filten över ansiktet

Köksklockan hade stannat på samma slag liksom i takt med hjärtat