Tisdag 27 april 2021
Tisdag 27 april 2021
Theravada-buddhismens nyår.
-
Minns förra veckan när jag kom ut från jobbet, grått i luften, skulle in till stan, det var Ragnhilds födelsedag. En mystisk, ödesmättad stämning i Vårby gård, alldeles öde. Rulltrappan stod still, blinkade nödläge, alltid den där trötta känslan när man går uppför de stumma rulltrappestegen, jag tänkte på våld plötsligt. Stod en man med ryggen mot däruppe, drack öl ur en burk, en annan man inne i vänthallen, skymtade honom genom glaset. Så när jag närmade mig dörrarna, såg jag i ögonvrån hur den till synes slappe mannen med ölen plötsligt blev alldeles animerad, rusade efter mig, huvan uppfälld, och sen in i vänthallen tätt bakom, jag såg i spärrarna hans reflektion komma emot mig som en vålnad. Och den andre, hur han gjorde sig beredd. Plankare, förstod jag, men han, vålnaden, både skrämde och irriterade mig. Varför göra sig besväret att verka så diskret, när han sen ändå kommer stormande som en flodhäst? Trodde han att jag inte skulle märka? Jag går in genom spärrarna, hör hur det piper bakom mig, hur spärrarna smäller när de slår emot mina följeslagare. Jag är mycket obekväm men låtsas om inget. Går längs perrongen, går, går långt, vänder mig om, då är han där, ölaren, går strax bakom mig, men viker genast och skuldmedvetet åt sidan när han märker att jag vänt mig om, han höjer sin ölburk och dricker. Ett styng av saknad kommer över mig när jag minns den gamla goda tiden då jag drack.
Men inget sånt idag i Vårby gård, solen skiner, och rulltrappan går som den ska. Inget nödstopp således.
