När jag kliver av tunnelbanan

När jag kliver av tunnelbanan

i nåt förortscentrum, där jag lyckats

få en andrahandslägenhet

eller ett korttidskontrakt

av en skummis i mjukisbyxor och

som kanske eller kanske inte

är med ett i mc-gäng

Eller hyr svart eller bara inneboende

jag ska liksom gå där då

med raska steg

när jag klivit av tuben, mitt bland de andra

som forsar ut över torget

som om

jag inte hör inte ser

som om jag inte bryr mig

Jag ska gå där som om jag har ett mål

se helt kall ut i blicken när jag kliver

över uteliggaren, när jag

passerar tiggaren, knarkarna

langarna med sina huvor, och alla

de som bär ryggsäck och jobbar med idéer

Att jag är helt ointaglig, en av dem, att

inget kan bringa mig ur balans

och framförallt: att jag inte bryr mig

Och när jag kommer hem

till min rumskompis

bakom en stängd dörr

ska jag göra nån mat

kastrullen som ska koka vatten

stekpannan som ska värmas

med olja, nån trött vegetarisk

korv ska ner dit för tredje dagen i rad

och så makaronerna, saltet, alibipåsen med

grönsaker

Vi ska liksom låtsas

att vi är med, att vi fattar

vad det går ut på

att vi är

uppkopplade mot jättens medvetande

en del av det

Fast jag fattar inget

Jag ser, jag hör

jag bryr mig, när

han rumsterar därinne

den där jäveln

Och alla de andra, jag ser dem också

jag ser dem allihop

är rädd för dem, har medkänsla med dem

Men nu har jag lämnat det och aldrig ska jag tillbaka