kylan

alla broar jag bränt

alla offer jag själv

och personligen lett

till altaret för oss

och bränt och förödat

all galenskap jag lidit

och tändstickorna brann

och aldrig tycktes de sina

min eld, mitt inferno

nu är tändstickorna slut

och elden är död

allt som är kvar

är glöden vi lämnade

till aska blir den

och om jag är ärlig

så är jag är så trött

trött den jävla elden

skärselden jag betrostat

trots kylan runt om

kylan omfamnar mig

och jag öppnar mina armar

för en kärleksfull kram

elden dör ut

men kylan består

där har jag min frälsning

vem kunde tro?