Slarv City VII

Bernhard ligger på sängen. Axel Ranta ser svettdropparna rinna nerför hans ansikte, från tinningarna och över hakan. ”Jag hade inte råd och betala för middagen”, säger Axel Ranta. ”Jaså”, säger Bernhard. ”När permafrosten smälter frigörs metangas, och metangas är en mycket värre växthusgas än koldioxid. Då är det kört”, tänker Axel.
”Vars åt ni?” säger Bernhard.
”Det var på Charlie Parker Café.”

På Charlie Parker Café. Det var ett band på scen och dom spelade modern litet stökig jazz. En man som satt vid samma bord som Axel och hans sällskap höjde sin mobil. Han förde den i sidled och stannade rörelsen när mobilen var riktad mot scenen. Han började om, upprepade rörelsen. ”Den här killen tror han är Steven Spielberg”, tänkte Axel Ranta. ”Eller vilken annan regissör är aktuell just nu?” Det visste han inte, men han trodde att Steven Spielberg fortfarande var ”ganska” aktuell och därför kunde tjäna som arketypisk bild över Regissören. Nu upptäckte Axel en före detta kollega i bordet snett bakom. Det var en sexuellt inriktad ung kvinna. Axel Ranta vred bort blicken. Han bestämde sig för att inte titta i den riktningen igen, även om det betydde att han, av bandmedlemmarna, endast kunde betrakta pianisten, eftersom resten av scenen, där dom andra musikerna stod, befann sig, från Axels synvinkel, bakom den unga kvinnan. Axel gjorde sig beredd att under resten av kvällen endast titta på pianisten eller ner i bordet.
Han alternerade mellan dessa båda vyer resten av kvällen.

Bernhard går fram till en man i gul reflexväst och som står på andra sidan perrongen. Han viftar i riktning mot det av byggnadsstängsel avspärrade spåret. ”Det här sköter ni bra”, säger Bernhard och skrattar på ett sätt som antyder att han antagligen är ironisk. Han skakar på huvudet. ”Det här har ni verkligen fuckat upp.”
Axel går upp till sommarskymningen i gatuplan. Sen kommer Bernhard, han är andfådd. ”Då går vi”, säger han som om han just blivit färdig med något viktigt ärende.

Axel Ranta klev på tåget och satte sig. Han tog fram boken ur väskan och började läsa. Det var någon oro längre bort i vagnen. Snart framträdde en kvinna i reflexväst. Hon stannade intill Axel. ”Här får du en enkät att fylla i.”
”Eh nej tack.”
”Nej tack”, upprepade hon som om det var något fel med det svaret.
”Jag sitter ju och läser Jean Rhys här, då kan jag inte precis fylla i enkäter.”
”Jinnrajs?”
”Jag har knappt märkt att jag befinner mig på ett tåg.”
Lite senare klev Axel av tåget. ”För varje gång jag läser i boken får jag lite bättre självförtroende”, tänkte Axel. ”Då kan man inte förväntas fylla i meningslösa enkäter.”

Han försökte rikta strålen så att det inte skulle höras. Det stänkte urin, det studsade mot porslinet, dropparna glänste i luften och stänkte ut på golvet. Det stänkte på hans skor och byxor. Sen tvättade han händerna och återvände ut till sin plats mittemot henne. ”Vad var det du jobbade med?” sa han.
Och hon berättade vad hon jobbade med. ”Har jag inte hört det här förut”, tänkte Axel. Plötsligt ser han sig själv från sidan igen och han tystnar. Han dricker upp sin öl med en mekanisk rörelse, absolut medveten om hur löjlig den ser ut utifrån. Han ursäktar sig och åker till det som för tillfället måste räknas som hans hem. Han kan inte låta bli datorn. Snart sitter han med byxorna kring anklarna och tittar på porr. Han undrar hur det skulle kunna vara. Han ser ju på skärmen hur det skulle kunna vara, men hur skulle det kunna kännas? ”Man kan tröttna på det också”, tröstar han sig.
Nästa gång gick det en aning bättre. Han lyckas förbli glömsk om sig själv hela kvällen och sen följde han med henne hem, vilket hon velat redan första gången, avslöjar hon.
Han försökte med bristande framgång återskapa det han sett på skärmen; den självklarhet med vilken han föreställer sig att de manliga porrstjärnorna utför sina rörelser vill inte riktigt infinna sig. Någon verklig njutning känner han heller inte och han lyckas inte få utlösning. Inte heller hon ”kommer”. Han var ändå välkommen att sova över där och de tycks båda relativt nöjda med kvällen och intimiteten trots allt. Det är uppdukat för fler träffar.
Nästa morgon frågade han henne om han fick låna hennes dusch. ”Bara om jag får duscha med dig”, sa hon.
Och han for till jobbet utan att duscha.