Hemlös blues

Jag hade blivit inkallad på jobbsökarkurs. Det var kanske trettio andra personer som gick den där kursen samtidigt som jag och på rasten hamnade jag av någon anledning bredvid en man som gick under namnet Göran. ”De brukar kalla mig för ’kocken’, jag är förjävlig på det där”, sa Göran och han bar en underlig kombination av kläder. ”Jag kokar korven exakt två minuter”, förklarade han, ur hans ena näsborre stack ett långt hårstrå och på det satt en liten droppe, då och då blänkte droppen till i lysrörens sken. ”Och vad jag gör sen är att jag…” Han höll upp sina stora händer framför sig. ”– Jo först av allt måste du ha ett lagerblad, för fan, det säger sig självt.” Jag hade lagt ena foten över knäet, och jag skakade den oupphörligt under det att Göran pratade. ”Så du har ett lagerblad i vattnet, det låter du ligga där medan vattnet kokar upp.” ”Ja just det.” Luften var tung, den luktade svett, och i den fanns vi arbetslösas samlade oro. ”När vattnet kokar, ja då lägger jag i korven, men vad jag gör är att jag inte stänger av vattnet, jag bara skruvar ner värmen. Hajar du?” Han gav mig en blick. ”Sen sätter jag på timern, jag har den redo bredvid, tiden redan förprogrammerad. Och så…” Han lyfte pekfingret och tryckte med det på en imaginär knapp. ”… slår jag på. Två minuter. Sen står jag där och tittar ner i vattnet som en jävla idiot. Inte en sekund längre än två minuter. När den där klockan piper, ja då står jag där beredd och ta upp korven. Du ska äta den direkt, den får inte bli kall. Blir de kalla är det lika bra och bara slänga dem.” Göran tog sig om hakan, den där droppen på näshåret blänkte till. ”Korvarna blir aldrig som nykokta igen.”

Det kröp i kroppen på mig när jag lyssnade till Göran och det fanns inget sätt att värja sig mot svettlukten, den tycktes komma från alla håll. ”Jag äter mest vegetariskt”, mumlade jag.

Kommentarer