Dunkelheit

Min gamle vän

Jag tänkte på dig ikväll

när jag cyklade hem

genom ett ruskigt

jävla höstväder

Det var motvind

och det var regn

och det var en jävla kamp

och jag hade den låten

på huvudet

Den som du visade mig

Dunkelheit av Burzum

Och jag tänkte

på när vi satt hos dig

och alla jävla känslor

vi gick igenom där

Varenda en egentligen

från det mänskliga spektret

Jag ville skriva till nån

Men min surf var slut

Och jag tänkte på 

när jag gav min mobil till dig

“Vad gör du Sebbe?”

hade nån skrivit

och jag sa till dig

“Kan inte du skriva nåt bra?”

och du tog den och skrev

“Tänker på livet i allmänhet

och döden i synnerhet”

Och du hade alltid

svar på tal

Du, jag önskar

att du var här nu

Kanske vi kunde

dela på nån öl

och spela Heroes

som den där gången

när du sa

att vi var så lika

Jag kom hem just

hungrig som bara fan

Men jag har ingen mat

Jag har brysselkål

men jag blir inte mätt

Jag önskar att du

hade haft en begravning

Du var bara borta en dag

Vi fick aldrig säga adjö

Du ville ju inte träffa oss

Inte nån på slutet

Ja det var ett jävla rusk

när jag cyklade hem

och jag sover ensam nu

Du vet ju

Det gjorde du kanske allra helst

Nu är Dunkelheit snart slut

Jag slår på den igen

Från början igen

Och du, tack för allt

Allt du gett mig

Jag önskar jag fått chansen

att ge nåt tillbaka

Jag mår så jävla illa nu

Som när jag spydde

på ditt köksgolv

Och allt bara 

spårade ur så jävla mycket

Vi förlorade kontrollen

Men vi var så små då

Jag känner mig inte stor än

Jag är fortfarande

Sebbe där, du vet han

som hänger hos dig

Fast dom säger

att  jag är nåt annat nu

Men jag tror inte det

Nej, jag tror inte det