Det var på julafton och jag sökte jobb
på ett lager, de såg
förolämpade ut, sa
“Chefen är inte här” &
“Försök efter nyår”
Jag gick hemåt, snön knarrade
under mina skor, jag passerade
bangården, Cementa på kajen där
Isbrytarna
Det var mystiskt i luften & himlen
liknade en akvarellmålning, mörka
blåa & lila skiftningar, & så ett
orange sken
över järnverket
Det blåste motvind
Den här staden var ofta hemsökt
av motvind, den drog rakt in
från havet
Jag var i en främmande stad igen
en stad under rymden, utlämnad åt
de nordliga vidderna
Det var här jag vuxit upp och det var
en främmande stad, mina
skuldkänslor tog över, när jag
tänkte på dem jag lämnat bakom mig
Jag satt på mitt rum, frös, tyckte det
var så
tyst
Små snöflingor föll i det gula skenet
från gatlyktan
Jag bara satt där, jag hade ingen
bok & jag öppnade fönstret
Ett svagt brus från järnverket
över träkåkarnas tak
Där ute på den mörka älven
blinkade lysbojen rött &
snöflingorna föll, genom det
gula skenet, så grep vinden
tag i dem fick dem att stanna upp
byta riktning, innan de slutligen
föll igen
“Världen uppmuntrar oss att
följa våra drömmar men
buddhismen lär oss
att vakna”
Kall luft strömmade in i rummet
Jag kände yrsel, en anspänning
svindel, nackspärr
Många saker
Jag stängde fönstret och la mig
Jag skulle fylla 40 & var dumpad
arbetslös & bodde hos min mor & jag
kände mig
lycklig
“Hur kan jag vara lycklig?”
Och jag var inte sugen på en öl eller fem
och telefonen var tyst men jag var
lycklig
Varför var jag lycklig?
Jag fastade två dagar i veckan
gick till min fars grav
Kyrkogården var täckt av snö
kunde inte hitta hans grav
och jag frös om fingrarna & hundägarna
gjorde mig på dåligt humör
Jag var hungrig den dagen & pissnödig
Det här tåget dök upp, stod där plötsligt
med mullrande dieselmotor & så denna
eldvagn, rykte eld ur den, hade kommit
ur masugnen
Nu skulle de växla spår