Jag minns när det var 30 minus
och jag undrade om min far
skulle låna ut sin rock. Jag bodde
hos honom då, jag väntade
på soc och jag skrev. När
jag kom åt. Jag var alltid antingen
full eller bakis, drack allt jag
kom över, min fars sprit. Jag vaknade
varje morgon med kalla fingrar
som stacks. I köket hörde
jag min far steka ägg.
Åskan kom nu på eftermiddagen
Igår regnade det, det var midsommar
Jag tvättade kläder och tog en
snabb promenad, jag mediterade
Jag läste poesi och drack kaffe
Kaffet var inte bra idag, vattnigt
Fåglar jag såg: kajor, kråkor, skator
en och annan mås, sädesärla, men
inga tornseglare, inte vad jag minns
Det var nån som stod med motorn på
tomgång här utanför, få saker kan reta upp
mig så mycket, som ljudet av en
motor på tomgång, liksom kör
för i helvete eller stanna, men bestäm dig
Jag kunde sitta på Savoy, kaffekoppen
tom, redan använt min påtår och därute
på Storgatan blåste snön. Vad nu? Jag
föreställde mig att gå ut känna iskristallerna
som nålar mot huden. När han i filmen
satte pistolen mot tinningen och försökte
trycka av, förstod jag honom så väl. Jag
kunde inte se bortom det här ögonblicket
jag såg inget komma sen
Och nu är det sen och jag ska dammsuga
skura, det blir dammigt fort igen. En fågel
flög in i rutan häromdagen, det var en
koltrast, men den vände bara och
flög vidare och det gjorde mig gott
att se. Såg en död grävling invid
vägkanten på promenaden idag, ögonen
öppna i en sista blick, det såg så
sorgligt ut. Solen kom fram sen när
åskan passerat, blev tom
på något sätt, tyckte det
kunde få vara mulet hela helgen
Solen är en sådan bråkmakare
liksom en typ som sätter ögat
mot fönstret och säger, nå få se nu då