Helgdagar

Det var fint

Mycket känslor

Folk som håller tal

Tjejer som grinar

Och man känner nåt

långt där inne

Svagt, svagt

men man slår bort det,

givetvis

Sen blir man bästa polare

med bordsgrannen

Man ska hälsa på varann

Man ska inte glömma varann

Man ska göra ditten

Man ska göra datten

Det blir inget av det såklart

Men det är fint

så länge det varar

jag ville berätta till dig

Jag kände en kille

vars hår såg ut som Frankrike 

Han drack t-röd

och rökte kökskryddor

Och jag tänkte på

det här med 

spermien som vann

Det verkar inte 

betyda så mycket 

Man skrattar och man har roligt

och man trivs och man domderar

och man vet inte 

vem fan man är längre

men snart kommer olyckan igen

sömnlösa nätter och ångest

och man vet precis vem man är

Man är spermien som vann 

Jag tänker inte på dig alltid

Men när jag gör det

Ja va ska man säga

Det kändes aldrig rätt

Men det blev säkert rätt

Han hade fått den gratis
en flaska handsprit, på Clas Ohlson
Lyrisk över det, han visa upp för mig
läste på etiketten
"Dödar 99 % av bakterierna"
entusiastisk
Stoppa ned den i fickan igen
Dyster plötsligt
såg bort i fjärran
"Va ska man göra", sa han
liksom för sig själv
på utandning, uppgivet
Som farsan brukade säga: "Va ska man säga"
Ja, va ska man säga, va ska man göra

Inne i stan, går förbi våran gamla port

Vinden drar in under jackan

får mig känna mig ensam

Och den där känslan när man bor

långt ut, att behöva hinna med

sista tåget

Blir aldrig full längre förrän

jag kommit hem

Kanske för sent att leva lycklig

men inte att dö med stil;

bara ligga kvar på madrassen

låta flaskan falla

Och lakanen kallfuktiga av paranoia

Det behövs inte mycket, hade en

dröm att… det spelar ingen roll förresten

Jag tittar på porr istället, ser

två primater som parar sig och

därute fladdrar ett avspärrningsband

i vinden, såg när de gav upp på han

drog filten över ansiktet

Köksklockan hade stannat på samma slag liksom i takt med hjärtat

Skulle så gärna ta en riktig

bläcka, sådär så man är

förstörd i flera dagar sen

Och så, en ny, precis när man

kravlat ut på andra sidan, som en

smäll på käften en natt i Högdalen 2014

Blev alldeles svart för 

ett ögonblick, jag glömmer allt

precis allt, när jag kan stå igen

kommer jag inte ihåg vad det nu

var jag lärt mig, om det ens fanns

något. Det går inte höja sig över

det meningslösa i en sådan handling

Saknar, till och med tomheten

på måndag, den tysta gråten

i jobbtoalettens spegel, rastlösheten

Ja, jag tror på Gud men kanske

inte att han lyssnar.

Snart är det hockey-VM, då
sitter jag bänkad
hoppas på jobbschemat, att
det ska klaffa, det blir väl te
kaffe, några koppar, kanske
en och annan bakelse, nån macka

Kommer ihåg, när jag var
liten grabb, brukade se
med farsan, all sport, egentligen
Skidor, fotboll, man kunde gå ut
på gården sen, utklädd till
fotbollsspelare, jag var ensam
men jag hade en boll, jag var inte
gammal, fyra kanske? Sen
när jag blev äldre, vi
spelade innebandy på gatan
fick lyfta på målen när bilarna
kom, då hade man roligt

Tror på Sverige i finalen, och att
restriktionerna ska ha lättat då, den
här dimman, den börjar bli
tröttsam? Då kan man se på
lokal, kanske äta, men ingen öl, har
varit helnykter sen 11 september
Blir väl ett år, kanske aldrig mer

Har du cigg? Frågade jag en kvinna Jag hade sett henne förr På akuten Hon sövde ner mig Och gav mitt hjärta elchocker ”Visst” sa hon och räckte mig en Det var igår i gränslandet till lycklig Idag ser jag spindlar i periferin som en föraning om hur natten kommer bli Så många visor har jag läst om smärtan och mörkret under fredlösa nätter jag har haft fler än jag kan räkna till Men solen går alltid upp igen och fåglarna sjunger sina galenskaps visor ännu en vacker dag

Imorgon börjar väktarutbildning ett. Sjuttiotvå timmar med meningslösa gruppuppgifter och interaktiva föreläsningar. Äntligen ska vi få kunskapen att när man är ute på jobb kan man inte plocka på sig prylar; röka i personalrummet; strunta i arbetsuppgifterna; styra upp en kräftskiva, och en uppsjö likartade aktiviteter. Tänker spendera tiden att öva på min meditation. Troligen kommer det dock inte gå. Varför? Jo, de INTERAKTIVA föreläsningarna. Jesus fukkin Kristus.

         Idag är i alla fall söndag. Vädret? Jodå  man vet knappt om asfalten är himlen eller himlen är asfalten. Gott så.

         Skulle behöva gå ut och gå. Viktmätaren uppvisar en negativ trend. Väntar på det goda vädret. Till sommaren kan man traska hela dagarna. Ja, inte när man jobbar. Men de lediga dagarna.

Funderar om jag ska möblera om. Flytta över sängen till andra sidan rummet. Varför? Jamen, det är nå jävla brum från väggen. Troligen har grannen sitt kök på andra sidan väggen. Man ligger helt enkelt vägg i vägg med ett kylskåp. Känns inte anständigt.

         Problemet är att skrivbordet hamnar längre in i rummet. Det är ingen höjdare. Man vill skriva och läsa i närhet till världen utanför. Eller vill man det? Stephen King sitter i ett hörn och stirrar in i väggen. Författaren i Bergmans film ”Såsom i en spegel" har också skrivbordet i mitten av rummet. Ett bra avstånd från fönstret. Kan han, kan väl jag?

Hade suttit fint med någon pralin nu.

Att se havet i taket

en gammal man dricker öl

en kvinna som tar min hand

Jag gråter

allt som döden tagit Det är bara ett trick

På tåget, ser

solen skina över sjön

över trädtopparna

Om det finns en himmel vill jag dit

Jag tänkte på masugnen
hur den hotfullt tornade upp sig
mot en himmel som aldrig brytt sig
och hur viktig den var
när vi var barn
Alla teckningar vi gjorde
Alla lekar vi lekte
Hur vi dyrkade den
Och bakom malmsotiga dörrar
bodde alla vi barn vars fäder
gav sina liv till masugnen
för att vi skulle få leva våra

Och jag tänkte på en annan grej
På mitt hjärta
som aldrig fått säga sitt
och som protesterat
och sagt åt mig
när nog får vara nog
Och jag tänkte på
hur allting hör ihop

Jag brukar studera den ibland
Masugnen
Svaren döljer sig därinne nånstans
bland väderbitna män och kvinnor
som håller staden vid liv
Dom är hjältar förstås
Och kanske var det dom
vi dyrkade egentligen

Solen visade sig idag.

Det skulle så klart folk ta vara på.

Borde man förstått.

En del vrider upp persiennerna när solen kommer fram.

Jag vrider ner dem.

Säger att jag får ögonmigrän.

Detta har däremot bara hänt en gång, men likväl var det ingen rolig upplevelse.

Vänner hör av sig, vill ut och cykla.

Jag tackade ja, inte för att jag ville, utan för att det kändes fel att säga nej en sådan här dag.

Jag orkade inte komma på ännu en lögn till motivering.

Någon gång måste man tacka ja.

Väl ute på cykelturen så var det ändå trevligt.

Ingen som tutade.

Ingen som försökte köra en av vägen.

Ingen som vevade ner rutan och ropade ”ERA ÄCKLIGA CYKLISTSVIN!!!”.

En bra dag.

Vi köpte glass efteråt.

Det var gott.

Men nästa gång svarar jag inte.

Meditationen idag, gick
bra, radioröster därute
i korridoren
Förstod att, nu bör jag
bli störd, men blev det inte
Kunde liksom "se" rösterna
och min egen reaktion på
dem, utifrån en icke-åsikt
Buddhas blick
Blommor idag, i backen
gula, som en matta, ett träd
Önskar jag kunde namnet på dem
Känner mig rätt sopig nu, på
pendeltåget, rösterna, pratar de
om mig? För mycket kaffe kanske
såhär på paradisets baksida
och solhet i ansiktet

Vaknade upp där vid nio. Tre koppar kaffe. En bunke med fil och flingor. Äntligen lite solsken när man drar upp persiennen. Det blir promenad alltså. Men man får väl kolla SMHI. Jodå, moln och solsken.

    Gick till Mörby Centrum. Köpte en sådan där Vitamin Well. Spatserade runt där i köpcentret och spelade rollen som ”en som har ärenden att göra.” Blev pissnödig. Men de har ju bra toaletter där och kostar inte ett öre. Iofs inte lika bra som Täby Centrum. Satan. De kan det där med toaletter. Som att gå in på Yasuragi.

­­­­­­ ”Ska det vara en tarmsköljning också?”

 ”Nej tack, idag får det funka utan.”

    Besökte Täby Centrum igår. Skulle köpa en blue-ray-spelare. Det fick bli Webhallen. Tog en lapp och väntade. *pling-plong*. Jajamen, såklart, bruden som fick Kung Menelaos att skicka 1000 skepp till Troja jobbar på Webhallen. Gott så. Så är det nämligen alltid när jag handlar.

”Hej.. Jo…”, drog fram min mobil… och visade en bild på blue-ray-spelare jag skulle ha.. ”den här skulle jag vilja ha.”

Hennes ögon smalnade. ”Såg inte riktigt”, tänkte jag. Fixade så artikel-nr var inzoomat. Hon frågade om det var något mer. Jag spelade rollen som en som funderade. Frågade om HDMI-kabel ingick. Det visste hon inte; kunde gå och kolla. Vad sa jag sen? Kan fan inte komma ihåg. Hon skrattade i alla fall till. Sa jag något roligt? Hade jag ofrivilligt varit lustig? Funderade som satan. Nåja hon gick och kollade.

 ”Nej tyvärr, ingen HDMI. Vill du ha det?”

Konstpaus. Drog ut lite extra. (Det där måste jag fan lägga av med. Psykopat beteende.)

”Ja… det måste jag ju ha.” Hon skrattade igen. Knattrade på sitt tangentbord. Vred skärmen.

 ”Vill ha en så kort som möjligt. Helst mindre än 50 cm.”

Det blev en 50 cm. Tackade nej till en påse. Hon sa ”ha en trevlig helg”. Och jag sa något liknande. Traskade ut. Tänkte ”jag måste i alla fall gå ut på ett coolt sätt.” Så det gjorde jag. Mission kom-plischt.

Nåja åter till Mörby. Där hände det fan ingenting.

Jag läste en bok

Obligatorisk lektyr

På gymnasiet

Huvudpersonen kom fram till

att det bästa han kunde göra för planeten 

var att ta livet av sig

Sen kom författaren

med pompa och ståt

höll föredrag för klassen

”Ta livet av er”

sa han inte

och han verkade inte 

djupt deprimerad

Det var då

och nu är jag över 30

och till den det berör:

livet är långt ifrån över

Det är ingen jävla nöjestripp
brukade farsan säga
Och det är ingen jävla nöjestripp
Det ska Gud veta att jag vet nu
Men Gud har lämnat mig sen länge
och allt jag byggt ska brinna

Jag tänkte en gång
att jag skulle bli nåt en gång
sen hitta jag farsans dagböcker
och det trodde han också
ja att han skulle bli nåt alltså
För mig var han allt
Men frågade du honom
var han ett misslyckande
och hans blå ögon
hemsöker mina drömmar

Har man sett livet i färg
så kan det te sig så grått
Gråtit grått gråt
Är det en slump?
Men vad vet jag
jag är färgblind
Det har jag papper på

Flytta till Nyköping, och

vad ska jag dit

och göra då, är

det undergången nu, är det

slutet?

Sitta där i en tom lägenhet

har ju inte ens råd med möbler.

Och vad ska jag göra på helgerna?

Jag vaknar ibland och tänker på det

Fastedag igen, och

en självplågare är man

som fastar på fredagarna, när andra

bullar upp sina tacos och chips

och godis och öl

Då ska den där tomatsoppan ätas

den ska röras om under uppvärmning

står uttryckligen

på paketet, "jag tar inga jävla order

från ett paket" vill jag skrika

men gör det inte, jag bara rör om

i den där soppan lojalt och lydigt, tycker inte ens om den

Det känns så jävla meningslöst, och så kokta

morötter, förbannade morötter, så känns det.

Men varför äter du det då? frågar K.

Ja vad fan ska jag annars äta, och så paranoian

på det, kommer alltid krypande på fastedagar

när man ska hem från jobbet, bara druckit

koffein hela dagen, kallsvetten

"Kom inte dragandes med

dina jävla snyfthistorier", på bussen

idag, försökte läsa i boken

Jag höll på somna.

Jag hittade en sten

Som såg ut som en potatis

Jag visade upp den för Anders

Vad är det här? frågade jag 

En potatis? svarade han, till min stora förtjusning

Jag knackade den mot bordet

En hård potatis i så fall, sa jag 

Han såg förnärmad ut

Jag hade vilselett honom

Komprometterat honom

Det var i fikarummet jag lurade honom

Jag har suttit i många fikarum

Vanliga fikarum

Och jag har slängt mycket käft

Och jag har jobbat fingrarna till benen

Och jag har varit arbetslös i månader 

Men jag har aldrig misstagit 

en sten för en potatis

Varför ser en sten ut som en potatis?

Det vet jag inte

En gång hittade jag två fyrklöver

Inom loppet av fem minuter

Det berättade jag för Anna

Men hon trodde inte på mig

Jag älskade Anna en gång

Men det var längesedan

Sitter här och dricker

Liptons påste

började tänka

på olika saker, om jag kan

förlåta andra kommer jag

kunna förlåta mig själv

Snedstegen finns där alltid

Som när jag skrek på

vakterna

eller slutade svara

i telefon, det är som med

stillastående vatten,

det ruttnar

 Började se "Älska mig"

på SVT play

hyllad

Men jag vet inte

jag tror inte jag

köpte det, dialogen

kändes den inte

konstruerad?

Gillar "Sjukt"

mycket mer, hon

är jättebra, Carla Sehn

i huvudrollen. Bara

två avsnitt kvar

och se, kanske blir

någon film ikväll

eller finalen, Rögle

hoppas de vinner

S. ville spela biljard

är ju helgdag, torsdag

nästa vecka

E. kommer ut från kontoret

ett nytt tunnelbanetåg 

rullar in i Vårby gård

Jag ser reflektionen

i fönstret framför mig

Sitter med ryggen mot

säger inget 

Därute brusar regnet

det låter som regnträdgården

i Taipei, grått varmt då

Te och pistagenötter

kommer jag ihåg, en

inspiration, söp bort det

men nu kanske

det är på väg tillbaka

Inte hålla fast vid några

koncept

Konceptet: "inte tala profaniteter"

eller koncepten: "bara tala

andligheter",

"Bara tala

profaniteter"

Gå tillbaka till

ursprunget, i nuet, bortom

koncept, idéer, föreställningar

"The wise will know for themselves"

For in till stan efter jobbet, glest med folk på tunnelbanan.

Skulle träffa A., hon var på Malmen, inte varit där på många år säkert.

De har börjat med "hovmästare", han blev sur som satan när jag

trampa in

"Gå och ställ dig där så kommer jag", röt han

"Jag ska träffa en kompis här"

OK, då gick det för sig

Jag gick runt sökte A. men hittade henne ingenstans

En tjej satt ensam vid väggen, gav mig en blick

En bit ifrån henne satt en man, ensam

Jag gick ut i lobbyn, ringde A.

Vi gick på Chutney, ägaren där

liknade Mark Ruffalo i blicken,

jag skulle beställa biffarna, slut

Fick ta gryta istället

Skräck sen, när jag skulle hem

Ur skräcken kommer avskyn, alla 

dessa människor, det slog mig sen

på väg genom gången i tåget för att 

kliva av

en äldre dam glodde på mig

höll om väskan, föraktfull i blicken

Det är rädslan igen