Helgdagar

till en tyst lägenhet, alla lampor lyser

men den som bor där är död

Det är jag

En tom kropp, som väntar på

begravning

“Se levande ut”
sa ledaren mellan
tankar av självhat
som ekade i huvudet
som en trasig skiva
när tystnaden lagt sig
som ett hölje över
situationen
Varför var det tyst
bland oss som ju
alltid hade något
att säga
Sen rörelse
I mörkret
Bland träden
“Det är yeti”
sa du

Jag gjorde alltid mitt bästa
Men kanske var jag ond
kanske var det helt enkelt så
och mitt bästa var dåligt
och all världens olycka
förtjänar jag
Jag föddes inte för att följa
och det är svårt ibland
Det är ensamt ibland
Jag ville bara vara som er
Det har jag alltid velat
Kanske hittar jag hem
Kanske en dag

Jag är den första i ledet
till avrättningsmetoden
som jag grundade
Och jag går in
med händerna i fickorna
och ett leende på läpparna
Det var helgen jag dog
Helgen lågorna
konsumerade mig
Men jag återuppstod
Inte som fågel Fenix
som en skadeskjuten duva
med svedda vingar