Inlägg

Visar inlägg från november, 2021

Drömde

Jag drömde att min far levde

“Jag har fått nån sån här jävla

bluffaktura”, sa han och jag kikade

på papperet “Det här är ingen

bluffaktura, det är en utbetalning!”

sa jag med kännarmin

Han glodde på mig förstås & sen gick

vi ned på Mediterran och söp upp

pengarna

Han reste sig mitt i allt, jag såg

honom försvinna över torget

Han vek runt ett hörn och blev borta

Jag visste att han aldrig skulle komma tillbaka

Och hade jag vetat vart han var på väg

skulle jag följt efter utan att tveka


Jag vaknade med tårar på kinderna

Hela den dagen sen kom

gråten i små attacker

jag stod på en skogsstig

och bröt ihop

“Vad är det som händer med mig?”

Kände mycket starkt att jag höll

på förlora greppet

Jag grät ned i köttbullarna på Gullans


På kvällen sen, var allt det där borta

avslappnad, lugn

Jag hällde upp en kopp roibos

och satte mig på balkongen


Mindes när jag bodde på Hornstull, man

hörde sirener på Långholmsgatan

nedanför, alla timmar på dygnet

Jag saknar det för det ramade in mitt

stilla lidande, kommer ihåg

när jag vaknade med andnöd

Stod där i fönstret och gatan låg öde

Plötsligt: en DHL-lastbil slamrade förbi

Det var som i en dröm


Nu var allt tyst, kvällen glödde långsamt

Roibos & chips

När det blir kväll och dunklet tätas

Sitter hemma med roibos & chips då

på bordet framför mig, ljuset brinner

gör skuggorna mörka

Funderar på vad jag ska stoppa

i munnen nästa gång

roibos eller chips

Känner det spelar ingen roll längre

Där utanför drar Musse Pigg djupa andetag

väntar

Jag vet vad han hoppas på

Balkongen

Tog en cigg
på balkongen
Såg en bil där
utan däck
Frosten hade lagt sig
på dess tak
som ett förebud
om vad som
komma skulle
Fåglarna tycktes
strunta i det
där de sjöng
från trädkronorna
sina visor om staden
Inte galenskap direkt
Inte idag

I fjärran
såg jag röken
stiga tjock
från SSAB
Dom hade väl
just bytt skift
Klockan visade 06
och mörkret
låg ännu tätt

Hörde två kvinnor
diskutera livet
någon balkong bort
Zen, och livskriser
Jag funderade
om dom såg mig
En tragisk syn
En tragisk clown
alltid redo
att underhålla

Tiden stod still
som cigaretten
förvandlades
till aska
och de sista tappra
kom hemragglande
från nattspelen
Ingen ro
för spritslavarna
och hasardspelarna
Och ej heller
de gamla mästarna

Jag kände någon
slags tillfredsställelse
där på balkongen
De 33 åren gammal
Kanske hade det
med Jesus att göra
Korsfäst och återuppstånden
33 år gammal

Naturen är en poet

Jag såg en man i rock nere på Coop
Han köpte varmkorv i kiosken där
Han köpte korv utav helvete där
Gubbarna snackade om kassörskan
Vilket äckel hon var
Men det var mannen i rockens stora kärlek
dom talade illa om
Han brukade gå ut då
gråta sina tårar
Han närmade sig aldrig henne
Han hade problem med dicken
“När ska det gå över” kunde han säga till mig
Om du har tur, aldrig
Han ville ha allt förutbestämt
Allt han drömde blev sant
och inget överraskade honom nånsin
Vad är det för ett jävla liv?
Vill du inte bli förvånad?
Vill du inte vara nödgad
att hålla dig på tårna?
Lära dig, växa, njuta
av världens ovisshet
och alla dess nycker
Naturen är en poet, vet du
inte en ingenjör
och varje rad den skriver
är fulländad